Av Julia S Ormsmarck
Arlanda flygplats, torsdag 28 september. Den unga kvinnan bakom den blåa servicedisken är blank i ögonen. Hon kämpar med att fortsätta att bemöta den arga kunden framför sig med ett leende men underläppen är inte längre långt ifrån en ledsen darrning.
Flyget från Ängelholm till Arlanda är nästan två timmar försenat, och det är hon som ensam försöker lösa situationen för de resenärer som har missat sina anslutningsflyg, medan hennes kollegor är på lunch.
Kunden är verkligen arg, orimligt arg. Orden är ovänliga och kränkande. Den unga kvinnan, som inte har någon som helst skuld i förseningen, kämpar för att bibehålla ett leende, men det är uppenbart att hon är ledsen. Det är förståeligt att resenären är upprörd över förseningen; jag befann mig själv på det försenade flyget och missade min anslutning. Men rättfärdigar detta ett dåligt beteende mot personalen, som bara försöker göra sitt jobb?
I dagens samhälle har vi som kunder makten att betygsätta företag och tjänster genom plattformar som Google, Tripadvisor och Facebook. Det ger oss möjligheten att uttrycka våra åsikter och påverka andra människors beslut om var de vill spendera sina pengar. Ibland är dåliga recensioner säkert berättigade; att uttrycka vår frustration är naturligt. Men det verkar som om vissa kunder tror att de har rätt att bete sig illa bara för att de är missnöjda med något.
Men var går gränsen för acceptabelt beteende? Är det rimligt att en försening automatiskt ger en kund rätt att vara oförskämd eller aggressiv mot personalen?
Kanske borde företag överväga att betygsätta kunderna också. Eller kanske ett system där kunder kan betygsätta även andra kunders upplevelser. ”Mitt flyg var två timmar försenat, men det var okej för sådant händer, och personalen hjälpte mig att boka in mig på första bästa anslutningsflyg. Däremot tyckte jag att det var jobbigt hur en ilsken resenär skällde ut personalen, och därmed ger jag den rabiata kunden 0 av 5 poäng.” Detta skulle kanske sporra oss som kunder att reflektera över hur vi beter oss gentemot personalen och till och med mot varandra.
I avsnittet ”Nosedive” i den dystopiska Netflix-serien ”Black Mirror” genomsyras samhället av en teknologi där alla delar med sig av sina dagliga aktiviteter genom ögonimplantat och mobila enheter. Man betygsätter sina interaktioner med andra på en skala från ett till fem stjärnor, och detta påverkar allas socioekonomiska ställning. Huvudpersonen Lacie Pound försöker höja sitt betyg från 4,2 till 4,5 för att få rabatt på en lyxlägenhet. Trots hennes försök att vara utåtriktad och trevlig har hennes betyg nått en platå. Avsnittet tar jakten på likes till en nivå som jag hoppas att vi aldrig kommer att nå i vårt samhälle.
Respekt och empati borde vara fundamentala värderingar i alla våra interaktioner med varandra. Att sätta oss i varandras skor och försöka förstå de utmaningar och påfrestningar som andra möter och vara en schyst medmänniska helt enkelt. Jag vet inte hur resten av resan gick för den ilskna kunden men själv fick jag toppenservice med uppgraderingar utan extra kostnad. Tack karma.