Krönika: "Det kommer ta år att lappa ihop"

Av Per Brolléus

Krönika från redaktör Brolléus om en krock där verkligheten och barns villfarelse slog ihop. Håll till godo – och gör inte om det.

”Vem vill ha lammburgare?”, undrade jag och tittade bort mot de två barn som jag var barnvakt för i helgen. Reaktionen från barnen som inte sagt ett enda ont ord mot mig – barn är sådana när de inte bor hemma hos sina vårdnadshavare över en helg – var mördande iskall och hård.

”Är du dum i hela huvudet”, får jag tillbaka. Hade det inte varit en kö med mycket folk som slingrade sig fram emot tältet där det grillades så hade jag nog till och med fått en smäll. Äta lamm?!

Vi befinner oss alltså på lammsläpp utanför Våxtorp. Femtio jääääättesööööta lamm har överlyckliga rusat ut på den gröna ängen. De hoppar, de leker, de gör kullerbyttor och är såååå lyckliga. Uppskattningsvis så är det sisådär en 400 barn med stora ögon, och i vissa fall tvingade av sina instagrammande mammor att springa ut bland lammen, som njuter i solen. Barnen tjoar, lammen bräker och det tas väl ungefär en miljard bilder.

Det är som en scen ur Bullerbyn och man kan liksom höra vacker musik av Georg Riedel spelas nånstans i bakgrunden. Mitt i detta paradis av grönska och vita små hoppande ulltussar så har jag dragit iväg en fråga så opassande som en fråga någonsin kan bli. Det hade varit bättre att säga till mannen framför mig i kön att hans fru och barn är fula. Det hade inte gjort lika ont att kalla bonden på gården för mördare eller påstå att Trump är en ypperligt smart och sympatisk herre.

När jag stod där framför barnen, hon 11 och han drygt 7, så fanns det bara en riktigt otäck figur på hela jorden. Jag. Gängledare, storfifflare och till och med mördare var i just den sekunden mer hyvens personer. Fråga om lammburgare när barnen precis och för första gången sett ett lammsläpp... Nej, så gör man inte.

Det kommer ta år att lappa ihop den skada jag åsamkat förhållandet mellan mig och dessa barn. De kommer aldrig mer vilja åka till den tidigare så rolige farbror Per och den uppförsbacke jag nu står inför får en cykeltur på en oväxlad och rostig herrcykel på gamla E6:an från Östra Karup till Rasta-macken att framstå som en mycket lättsam och trevlig tur.

Jag har gjort något som man inte gör mot stadsbarn (jo, min hemstad Ljungby är en stad) och frågan jag ställde, om att äta lammburgare på ett lammsläpp, har sprängt bort allt skimmer de båda barnen levt i – att en hamburgare bara är en… hamburgare.

Jag rev deras plåster, men skadan sitter djupt i mitt hjärta. Förlåt.

Per Brolléus

PS. Den var den godaste burgare jag ätit i hela mitt liv och jag åt ingenting av den pastan med köttfärssås jag tvingades laga till de hungrande liven en halvtimme senare.