Kvinnan som slog följe med mopsarna

Av Julia S Ormsmarc

”När kvinnor knyter an till det vilda i sin natur får de tillgång till en ständig inre väktare, vetare, visionär och inspiratör, en intuitiv kraft, en skapare, uppfinnare och lyssnare som vägleder, ger idéer och tvingar fram sjudande liv i den inre och yttre världen.”

Citatet är från den fantastiska boken "Kvinnor som slår följe med vargarna", skriven av den jungianska analytikern Clarissa Pinkola Estés. Boken är en samling av berättelser, myter, analyser och psykologiska tolkningar som syftar till att utforska den inre världen och potentialen hos kvinnor.

Jag, trots starka spirande författarambitioner, skulle i dagsläget inte kunna framalstra en liknande kultbok. Jag är trots allt ingen doktor i etnopsykologi som Clarissa Pinkola Estés. Däremot skulle jag kunna tänka mig att dela med mig av en del enkel vardagsvisdom från mitt eget liv. Boken skulle kunna heta "Kvinnan som slog följe med mopsarna – En mopsig mästerklass i livsvisdom”, baserad på mina egna erfarenheter med mina mopsar Sonja och Daisy.

Bokens budskap skulle kunna vara att mopsar visar sig vara de oväntade mentorer vi alla behöver för att hitta vår inre kraft och livsvisdom. I boken avslöjas de djupa insikterna om hur mopsar kan hjälpa oss att hitta vår sanna plats i världen. Trots vår sofistikerade framtoning är vi fortfarande naturliga, ibland klumpiga varelser, som älskar snacks och närhet.

Genom att observera mopsarnas glädje i de små sakerna lär vi oss att omfamna livets enkla nöjen och släppa kraven på att vara alltför "vuxna”. Får du feeling att springa runt naken efter ett bad, kör på det. Möt dina nära och kära alltid med gränslös glädje, även om det var bara två minuter sedan du såg dem innan de gick på toaletten.

Visa uppskattning och tacksamhet, även för småsaker. Det finns inte mycket som slår att hitta en tappad matbit på golvet. En annans skräp är en annans skatt, som Daisy skulle säga.

Boken påminner oss också om att inte ta oss själva alltför seriöst. Bjud på dig själv. Sonja brukar dra sin rumpa längs mattan för att sedan sniffa på sina egna rumpspår. Snacka om partytrick.

Boken betonar också vikten av systerskap. Ibland blir Sonja jättearg på något och skäller som bara den. Då börjar Daisy också skälla. Hon har ingen aning om varför de skäller, men hon är övertygad om att hon måste backa upp sin syster. Ställ upp för varandra, no questions asked.

Boken gräver också djupare och avslöjar den dolda makt som varje kvinna har inom sig – och det är inte bara en metaforiskt symboliserad varg som i Pinkola Estés bok, utan den sprudlande och ibland overkligt söta energin hos en mops. Samhället har försökt tämja kvinnors mopsiga entusiasm och kreativitet, men det är dags att låta våra inre mopsar härja fritt och hitta vår passion och ovillkorligkärlek till livet!

Julia S Ormsmarcl