Krönika: "Jaha, då tar vi sommar"

Av Per Brolléus

Om det regnar i sommar – så är det mycket värre för mig än för dig, bara så du vet!

Nu tar vi helg, hör jag från tevens reklampaus. Det är tisdag och jag tänker ”I helsicke heller”. Men jag snor ändå konceptet och säger ”Nu tar vi sommar”. Det kanske inte kommer stämma överhuvudtaget.

Kanske har sommaren redan passerat – för ni minns väl att det efter snorkalla och blöta april så var det högsommar i maj. Bra. Inte glömt, det är lätt gjort. Och nu har juni varit en seg sörja av blä-väder och första dagarna med långbyxor efter flera veckors shortsbärande kändes som om man åkt på en hudsjukdom på benen.

Inte en sommar till. Jag säger det – och jag menar det: Inte en sån där sommar till.

Jag har solceller – och med statistik från solcellssystemet kan jag matematiskt bevisa hur dålig förra sommaren var och till exempel hur bra maj i år har varit. Så nu ska jag lära dig lite om det (kommer avsluta med en definitiv avrådan att köpa solceller just nu).

December är det mörkaste av mörka hål när det gäller sol i Sverige. December 2023 var inget undantag, anläggningen på stugan gav 32 kWh. Det är ingenting. Lika mycket gav solcellerna om dagen i juni förra året. Alltså, en december revs av på 24 timmar. Redan nu kan den som har lite siffermässigt tänk konstatera att det här kan då fasen inte gå ihop sig ekonomiskt. Nej, det kan det inte.

Juli förra året – som var precis den där blöta och molniga sommarmånaden – gav solcellerna hälften så mycket som månaden innan, alltså soliga juni…

Och augusti i fjol var ju inte bättre.

Vad man kan lära sig av detta, eller åtminstone försöka känna, är att när det är riktigt skitväder på sommaren så får vi som har solceller på våra hustak lida lika mycket fysiskt som alla andra av det. Men dessutom så ger vår stora solcellsinvestering tamejtusan inte en smack tillbaka under just de månaderna som det rimligen ska ge nåt slags överskott.

Och, kära du, som om det inte var nog med det (och nu gnisslar jag tänder), de dagar då det åtminstone skiner en sol och cellerna omvandlar strålarna till kilowatt – JA, DÅ FÅR VI KNAPPT ETT ENDA ÖRE BETALT. Ersättningsystemet när man har solceller är nämligen uppbyggt på timpris. Alltså det timpris som är just nu – det är det jag får i ersättning.

Klockan åtta på kvällen, då när man hör ”Nu tar vi helg” en gång i kvarten från teven, så kan priset vara 2 kronor per kWh – då ger mina solceller ingenting. Några timmar tidigare, låt säga vid tvåtiden på eftermiddagen, är ersättning i bästa fall 5 öre per kWh.

Det finns dessutom dagar när priset är minus, dvs man får betala för att bli av med strömmen. Då är det alltså billigare att stänga av anläggningen än att ha den på. Det är så alldeles förbannat dumt, alltihop, att ord saknas.

Sammanfattningsvis så är, åtminstone mina, solceller en usel affär och för att man inte ska få hjärtklappning och andnöd så gäller det att lura sig själv. Det är jag bra på.

Jag tänker därför att taket där dom sitter ser snyggare ut med solpaneler på, folk som passerar uppfattar mig som en miljövänlig snubbe och till sist lurar jag mig själv med att investeringen säkert kommer löna sig nångång i framtiden…

Tack. Nu tar vi sommar.

Chefredaktör Per Brolléus