Av Per Brolléus
Ja, kanske är jag bara snål, inskränkt och pinsam.
Eller inte.
Det här är egentligen inte alls en unik sommarupphetsning, men i min värld inträffar det här betydligt oftare på sommaren än under övriga året – det har för övrigt redan inträffat ett tiotal gånger sommaren 2024.
Och jag fattar, jag fattar att redan nu tänker säkert någon de enkla orden ”Skärp dig”. Kanske är det så enkelt, kanske inte.
Jag går fram till baren, beställer en stor stark. Ett för mig ganska vanligt beteende. Jag gillar öl och jag gillar att ta ölen i baren. Hon eller han som jobbar där bakom disken tar ner ett glas från hyllan, sätter det under tappen och cirka 15 sekunder senare är min öl upphälld och står sådär härligt kallt läskande framför mina ögon.
– Jag kan betala direkt, säger jag och klickar fram betalkortet i mobilen.
Men si det kan jag inte.
Nej, jag kan inte betala direkt för det är nu mitt tålamod ska prövas, mitt samvete ska pressas och eventuellt är det den snåle smålänningen i mig som ska bekänna färg.
– Du måste slå in summan först, säger bartendern.
Mmm, om det ändå vore så enkelt. Eller rättare sagt: Varför?
Jag har köpt en öl. Den är då fasen inte billig, men, jag har gjort mitt val – jag har själv vandrat in i baren och jag har på egen hand tagit beslutet om inköpet av denna favoritdryck. Jag vet.
På displayen kan jag nu välja mellan 5% i dricks. Eller 10%. Eller 20%.
VARFÖR?
Varför ska jag betala mer än de 89 kronor som de 40 centilitrarna kostar? VARFÖR? Det går ilningar i min kropp. Jag blir provocerad, jag blir arg, jag får dåligt samvete och helt plötsligt är den iskalla lagerölen inte alls lika god som den känslomässigt var för trettio sekunder sedan.
Vad är det som inte med automatik ingår i de 89 kronor, jag troligtvis inte kommer undan, som jag ska betala? Vad har han eller hon gjort som gör att jag frivilligt ska betala ännu mer för ölen? Varit trevlig? Är det det? Ska jag verkligen betala extra för att personen som på 15 sekunder hällde upp min öl även var trevlig? Va?! Är det så?
Ölen jag köper (en Norrlands) kostar 15 spänn på bolaget – då får jag dessutom en halvliter istället för 40 centiliter. I baren betalar jag 89 kronor och nu vill barägaren, eller åtminstone själva betalningssystemet, att jag betalar ännu mer.
Det kan inte bli mer korkat.
Och det som har hänt nu är att jag känner mig som en dålig människa. En riktigt dålig och snål och sur gubbe. För jag vill inte. JAG VILL INTE! Att betala ännu, alltså dricksen, mer för en arbetsinsats som är obefintligt liten får mig att gå sönder. Hade ölen kostat 25 spänn, ja, då kanske jag hade slängt på en femma. Men marginalen på den här rackans ljusa lagerölen är minst 75 svenska kronor.
Ska jag köpa en ny bil så är det inte helt otänkbart att säljaren är väldigt trevlig och bjuder på pulverkaffe och kanske till och med en kaka. Men inte tusan försöker personen i slutändan få mig att lägga på 5, 10 eller 20% på priset? Tvärtom. Det är jag som försöker pressa priset. Det är jag som försöker förhandla till mig vinterdäck, en extra service och eventuellt försöka få en blå bil till samma pris som en vit (också en obegriplig hittepå-kostnad).
I varuhuset kostar tre kexchoklad mindre per styck än om jag bara köpte en. Och inte ens kassabiträdets leende har för avsikt att jag ska slänga på ytterligare pengar när jag ska checka ut från butiken.
Är ni med? Ni fattar?!
Så, till er som har detta system där jag som kund ska tvingas gå en brottningsmatch med mitt samvete bara för att jag bestämt mig för att köpa en redan svindyr öl vill jag säga ett enda ord:
SLUTA!
Ert upplägg får mig på allmänt dåligt humör, ni provocerar mig till att inte vilja köpa en öl till (vilket borde vara en bättre affär än 10% dricks) och får er iskalla öl, som hälldes upp på 15 sekunder, att smaka bra mycket sämre.
Kostar en öl 89 kronor så kostar den 89 kronor. Punkt. Tack. Skål. Fatta.