Ensam är inte alltid stark

Av Diana Larsson

Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att kartlägga ofrivillig ensamhet. De ska också föreslå en nationell strategi för att minska ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser. Uppdraget kallas ”Tillsammans” och ska vara klart senast 1 februari 2025. Själva kartläggningen där förekomsten av ofrivillig ensamhet i stort och i olika befolkningsgrupper samt vad olika samhällsaktörer gör för att öka gemenskapen ska vara klar den 1 mars i år.

Hillevi Busch, projektledare för Tillsammans, berättar att kartläggningen främst baseras på enkätundersökningar där det visat sig att 35-40 procent av befolkningen känner besvär av ensamhet/isolering.

– Det låter mycket, men av dessa är det tre, fyra procent som upplever svåra besvär. Det är lägre än förväntat. Lätta besvär är normalt eftersom känslan av ensamhet är grundläggande för oss människor.

I kartläggningen finns stora skillnader beroende på vilka grupper utredarna tittar på.

– Känslan av generell ensamhet är vanligare bland yngre i åldern 16-29, men även hos de över 85 år.

Ensamhet beror på olika saker och kan liknas vid ett livsloppsperspektiv där risken ökar vid vissa skeden i livet.

– Pensionen är en sårbar period, men även när unga vuxna slutar skolan, eller flyttar för att studera på annan ort.

Finns det någon skillnad mellan boende på landsbygden och i städerna?

– Undersökningen görs på regionnivå och vi kan inte identifiera glesbygd. Känslan är däremot att man värdesätter relationer mer ute på landsbygden. Samtidigt är det större risk för äldre att bli ensamma och isolerade då infrastrukturen inte gör det möjligt att enkelt ta sig till centralorten. Så glöm inte era gamla, de har byggt upp samhället vi lever i och nu kan vi ge tillbaka till dem

Hillevi Busch nämner att det finns flera initiativ där man hittat gemenskap för olika generationer.

– Samarbeten mellan förskola och äldreomsorg är ett exempel - här ser man hur olika generationer berikar varandra.

Hur blir man medveten om att det är just ensam man är?

– Det kan absolut vara svårt. Man kan må dåligt utan att veta varför, men det kan bero på att man känner sig ensam och skulle vilja träffa mer människor.

För att möta känslan av ensamhet kan det i ett första steg räcka med de små sakerna som att ta ögonkontakt och hälsa på dem man möter. Att kallprata är inget man ska förringa. Som nästa steg kan man söka sig till sammanhang där man delar samma intressen exempelvis bokcirklar, kurser och föreningsliv.

Utredningen heter ”Tillsammans” för att rikta fokus på det positiva målet. Uttrycket ofrivillig ensamhet är stigmatiserat.

– ”Vill du ha nya vänner och känna gemenskap så kom till oss” låter mer inbjudande än ”kafé för ensamma”.

Vad kan folk i allmänhet bidra med för att öka gemenskapen?

– Vi måste alla tillsammans hjälpas åt att minska ofrivillig ensamhet - från politiker och organisationer ner till individnivå. Vi är lite blyga i Sverige, men säg hej, bjud in, var mer inkluderande och var uppmärksam på om någon verkar ensam.