När Phoenix Parnevik blev Micke Syd

Av Joakim Ormsmarck

Sommarens kanske mest hypade filmpremiär gick av stapeln i förra veckan med Halmstad och Gyllene Tider i fokus. Söderåsen NU tog en fika med Phoenix Parnevik som spelar rollen som Micke Syd och såklart bjöd vi även med originalet.

När castingen för filmen Sommartider påbörjades låg mycket fokus på Halmstad, inte minst för att dialekten skulle landa rätt. Oddsen på att rollen som en av våra mest folkkära halmstadbor skulle landa på andra sidan Atlanten var förmodligen ganska höga.

– Självklart kunde jag många av låtarna men jag hade inte lika bra koll på bandets story. När jag började med mina auditions och fick läsa manus för första gången var det mycket nytt att upptäcka och det var jätteroligt att sätta sig in i hela historien, inleder Phoenix Parnevik när vi slår oss ner på Hotel Mårtenson för en kaffe tillsammans båda upplagorna av Micke Syd.

Som svensk-amerikan och uppväxt i Jupiter, Florida, har Gyllene Tider alltid funnits där berättar Phoenix men kanske på lite längre distans än för de som växt upp i Halmstad. Men det svenska språket har alltid varit en del av Phoenix liv trots uppväxten på andra sidan Atlanten.

– Jag pratar alltid svenska med mina föräldrar. Men har såklart gått i amerikansk skola så jag och mina syskon pratar alltid engelska. Det blir lite blandat, käkar vi middag tillsammans hela familjen så byter vi språk beroende på vem vi pratar med, skrattar han.

Micke Syd, den äldre versionen, bryter in och frågar skrattande om det verkligen ser ut så hemma vid matbordet hos familjen Parnevik och det går inte att ta miste på kemin som finns mellan de duon trots åldersskillnad och bakgrund. De sa klick direkt skulle man kunna säga.

– Phoenix är så lik mig i sin personlighet så när vi träffades första gången var det bara klart och så har det varit för alla i bandet. Castingen har varit så bra och de har hittat karaktärer som är som vi fem och sedan har var och en fritt fått göra sin tolkning, säger Micke.

Foto Anders Sällström

Tidningens utsände reporter lyfter frågan som många säkert undrat, hur har det gått med halländskan? Här kan inte Micke låta bli att inflika det faktum att det inte handlar om halländska utan om halmstaddialekt och det är en stor skillnad. Men med två infödda halmstadbor av fem huvudkaraktärer har det varit en del jobb för dialektcoachen men den som sett filmen kan konstatera dialekten sitter där den ska.

– Mycket har handlat om att studera hur bandet pratade och betedde sig då för 45 år sedan, berättar Phoenix. Även om vi haft mycket nytta av att lära känna Micke och de andra nu så måste vi tolka dem som artonåringar och då har vi haft mycket nytta av gamla filmklipp, filmen Parkliv och såklart regissören och resten av teamet.

Micke berättar att en av anledningarna till att han och bandet ställde sig positiva till filmen var just att det inte skulle blir en dokumentär utan en spelfilm. Det heter också att det är den nästan sanna historien vilket såklart väcker frågan om det är mycket som censurerats.

– Vi har varit med som ett bollplank under manusarbetet och kunnat komma med våra tankar. Det är såklart massor som inte kommit med men det finns inga skandaler eller så som jag känner har undvikits, skrattar han.

– Ibland har vi inte riktigt kunnat komma ihåg hur det egentligen var men då har vi haft folk omkring oss som kunnat bidra med sina minnen och bit för bit har det pusslats samman.

Att agera trummis, den som ska mata på med energin i bandet enligt Micke, kräver en del och inte minst ska trumspelandet sitta där. Kanske inte det lättaste för en kille som aldrig hållit i ett par trumstockar innan första audition. Men som tur var fanns läromästaren tillgänglig.

– Micke bjöd hem mig till sig och sedan blev det intensivlektioner, skrattar Phoenix. Jag var sjukt nervös och det gick inte alls speciellt bra. Men vi saktade ner tempot lite och efter ett tag började det sitta. Sedan är jag högerhänt och Micke är vänsterhänt så det har såklart varit ett moment att lära sig.

– Han har gjort hästjobb och jag är sjukt imponerad. Sedan har vi tillsammans med regissören hittat vägar hur man gör det enklare så att det blir bra film utan att komplicera till själva spelandet, berättar Micke.

Har du någon egen favoritscen i filmen?

– Det är svårt att säga men att stå på scenen och spela inför en publik är speciellt och det kommer jag kanske aldrig mer att göra. Den känslan är svår att slå faktiskt, ler Phoenix.

– Jag älskar scenen där ni kommer ut ur bussen och tjejerna står och skriker. Det syns på er att det liksom är på riktigt på något sätt, inflikar Micke.

För Phoenix Parnevik är rollen som Micke Syd den första rollen i en större filmproduktion och den första överhuvudtaget i en svensk film. Att det kom att bli så har flera anledningar.

– Egentligen hade jag tankarna på att satsa först och främst i USA då det är ganska skönt att slippa igenkänning som mitt efternamn innebär. Men när denna möjlighet dök upp gick det inte att bromsa, att få berätta denna historia tillsammans med de andra i bandet slår det mesta.

– Sedan är det väldigt kul att kunna komma hem till Sverige där vi har mormor, morfar, farmor och farfar och alla vänner, det slår nästan en Oscar-nominering i USA, skrattar han

Foto Anders Sällström

Det har blivit dags att avrunda intervjun. Utanför glasdörren står Valdemar Wahlbeck, Per Gessle junior, och en reporter redo att ta sofforna i besittning. Om några timmar är det dags för premiär på Röda Kvarn, med den gula mattan utrullad, och Phoenix behöver hinna checka in på hotellet och förbereda sig inför kvällen. Innan vi går hör jag hur Micke snabbt viskar till Phoenix att t-shirten ligger i receptionen.

Några timmar senare dyker det upp en selfie på duon på Mickes Instagram. Junior och Senior har gjort entré och självklart i matchande t-shirts med texten Ska vi älska så ska vi älska till Buddy