Jenny & David: "Mamma dansade squaredans när vi låg i magen"

Av Per Brolléus

Squaredans, eller squaredance om man vill hålla samman den språkliga linjen, är dansens variant av schack. Eller maraton.
– På en helg när man är på ett squaredanskonvent så kan det bli 130 000 steg, berättar Hans Rödenphant som är en av de drygt 30 personerna som varje torsdag dansar i Försvarets Hus i Ängelholmsklubben Ocarina Square Dance Club.

Lika bra att säga det direkt. Undertecknad reporter hade lite skeptiska ögon när han traskade in i lokalen där män i jeans och skjorta samt kvinnor i rejält utstående kjolar hade samlats. Squaredans, det kan väl inte vara så märkvärdigt.

Två timmar senare konstaterar samme man ”Wow, hur klarar alla detta?”. På dansgolvet finns en salig blandning åldrar, från nioårige David och hans tre år äldre syster Natalie till kvinnor och män i 60-plusåldern, varav syskonens gammelfarfar Verner är en.

– Fast han är bara hedersgäst och dansar inte längre, säger Jenny. Squaredans är både väldigt lätt och riktigt svårt.

– Dansen styrs helt av en caller, instruktören. Det callern säger eller sjunger fram är lag, berättar ordförande Axel Schneider. Och callerna har närmare hundra olika slingor att välja mellan. Dessa kan dessutom dansas på fyra olika sätt… Det blir alltså nästan 400 olika delar som dansarna måste kunna och dessutom vara beredda på ska komma.

– Och det är samma dansspråk över hela världen, påpekar Inger Håkansson som föll pladask för just detta dansande när hon följde med dottern på en uppvisning för många år sedan. – Hon lurade med mig och jag är oändligt glad för det, säger hon med ett leende som går från öra till öra.

Ordförande Axel Schneider och några av de trettio squaredansarna. Foto: Per Brolléus

Strax innan kvällens dansande drar i gång sitter ordförande Axel Schneider och berättar om hur klubben i Ängelholm kom till.

– En granne såg fick med mig till squaredansen i Stockholm, där jag då bodde. Sen flyttade vi ner till Ängelholm och startade en klubb direkt. Det är nu 30 år sedan och jag har varit ordförande i alla dessa år. Men jag tror att det är dags att lämna över den posten nu, hintar Axel.

– Fast jag kommer dansa så länge benen orkar. Förresten, man kan använda friskvårdsbidraget till medlemsavgiften här. Torsdagar klockan 19 i Försvaret Hus.

Syskonen Jenny och David är yngst i klubben. Mamma Nathalie har dansat i över 25 år. Foto: Per Brolléus

Två personer sticker verkligen ut bland alla rejält vuxna på dansgolvet. David och Jenny Strand. Han nio, hon tolv. Och med sig har de även mamma Natalie, morbror Peter som ikväll är caller, morfar Gustav och vid sidan av dansgolvet sitter gammelmorfar Verner.

– Även pappa dansar, men är inte här ikväll, säger David som alltså gör något som ingen annan nioåring i Ängelholm gör.

– Det här är jättekul. Och rätt svårt, menar han.

– Mamma dansade med oss när vi låg i magen, så jag tror vi lärde oss redan då, menar storasyster Jenny.

Och mamma Natalie var bara tio år när hon började med squaredans. Nu, 25 år senare, konstaterar hon hur otroligt kul det är att kunna vara tre generationer på golvet samtidigt som hennes brorsa står och instruerar.

Det finns hundratals turer som callern har att välja mellan. Foto: Per Brolléus

Squaredans är ingen tävlingssport. Det enda tävlingsmomentet är när den bäste callern ska utses. Och Peter jobbar hårt med att bli riktigt vass på att både göra det lätt och oväntat för åtta personerna i varje rektangel.

– Vi hade en caller här från Australien en gång. Det var otroligt bra, menar han.

Apropå internationellt så är Laholmaren Hans Rödenphant en av de största globetrotterna i Ängelholmsgänget.

– Har fått vänner världen över genom att åka på danskovent. I somras blev det tre veckors dansande i Tyskland, Holland och Belgien. ”Nice to see you again”, kan man få höra väldigt ofta när man är på turné.

– Börjar du med squaredans så får du otroligt många vänner. Så är det. Och förutom de där 100 000-tals stegen så är det väldigt bra hjärngymnastik.

Att man blir biten av dansandets egna schack förstår man ännu bättre när man pratar med Gustav Johansson, alltså morfar till Jenny och David och pappa till Natalie och callern Peter.

– Min squaredansvecka är rätt späckad. Måndagar är det Staffanstorp som gäller, tisdagar i Åstorp, onsdagar instruerar jag i Sjöbo och torsdagar är jag här i Ängelholm. Och jag bor i Lund.

Laholmaren Hans Rödenphant dansar squaredans genom livet. Foto: Per Brolléus

Nu har klubben precis firat 30 år och som avslutning får Elisabeth Öhrn förklara varför squaredansen slår all annan dans.

– Du måste vara helt fokuserad på det callern ropar ut. Precis varenda annan tanke försvinner. Glöm att du kan fundera på om du tömt diskmaskinen. Du måste vara 100% här. Och sen kan man åka precis var som helst i hela världen. Alla dansar efter exakt samma grunder, alla pratar samma språk, i Sverige, i Österrike, i Japan eller i Mexiko.

Per Brolléus