Ulfs envisa letande kan spara miljoner

Av Per Brolléus

Att inte bara nöja sig med det som är och att orka lägga rätt många timmar på att leta – det är Ulf Sandberg i ett nötskal. Och hans nyfikenhet har nu slutat i en smått sensationell upptäckt.
– Vi kommer spara väldigt mycket pengar och slipper massor av jobb, konstaterar 67-åringen.

Vi hinner inte röra oss många meter mellan de två huskropparna förrän grannar kommer fram och berättar om effekten som de upplevt efter att deras bostadsrättsförening testat en dansk uppfinning.

– Förr fick jag rengöra vattenkokaren varenda vecka. Det behöver jag inte längre, säger Ingrid Nymberg och ser helt enkelt otroligt nöjd ut.

Men vi tar det från början. 2017 stod de två åttavåningshusen med totalt 62 lägenheter i centrala Åstorp färdiga. Bostadsrättsföreningen bildades och folk flyttade in. Men det dröjde inte länge förrän man märkte att det kalkhaltiga vattnet ställde till bekymmer. Det handlade om att apparater som diskmaskiner, kaffebryggare, vattenkokare och vattenkranar fick problem, men framförallt visade det sig att kalken i vattnet i kombination med urin fick avloppsrören att ”växa igen”.

– Urin och kalk bildar urinsten som fastnar i avloppsrören. Får det hålla på för länge så gror rören igen, förklarar Ulf.

– Så vi tog hit en firma som fräste rören med en slags kedja som snurrar och som slår bort stenen.

Foto: Per Brolléus

Problemet med denna teknik är att den sliter hårt på avloppsrören, kostar en hel del och måste dessutom göras ofta.

– Vi har filmat rören och sett att på bara några månader börjar urinstenen växa till sig igen. Ett evighetsarbete som gör att ett stambyte inte alls är långt borta.

Nybyggda hus har, inte sällan, smartare lösningar för att hålla ner vattenförbrukningen. Det gör att utspädningen av urin, schampo, duschtvål och annat vi spolar ner i avloppen blir lägre, man får alltså en större koncentration av urin i avloppsvattnet. Detta påskyndar, med stor säkerhet, bildandet av urinsten som är ett gissel av rang.

– Då började vi titta på lösningar där man för in salt i vattnet. Detta är heller inget billigt alternativ och kräver fysisk insats i form av att fylla på med salt väldigt ofta.

Foto: Per Brolléus

Saltfilteralternativet skulle kosta runt 300 000 kronor plus salt, fräsandet ligger på 100 000 kronor per gång… Ulf var inte nöjd med alternativen och började googla.

– Hittade en dansk uppfinning som inte hade funnits särskilt länge. Började sätta mig in hur företaget Amtech och deras kalklösare baserad på ljud fungerade. En sådan fanns inte installerad i en enda fastighet i Sverige. Och vi pratade plötsligt helt andra pengar.

Att det var just i Danmark som Ulf hittade ett alternativ är ingen kioskvältare. Danskarna har väldigt mycket kalk i sitt dricksvatten och därmed också stora problem med urinsten.

– I mars satte vi in en apparat, stor som en handväska, i det ena huset här på Storgatan. Apparaten skickar ut elektromagnetiska vågor i invattnet. Dessa omvandlas till ultraljud och slår helt enkelt sönder kalkmolekylerna.

Effekten var omedelbar. Avloppsrören i de båda husen hade precis frästs från urinsten, vilket gjorde att man hade en slags nollnivå att utgå ifrån. I det ena huset satte man in den elektriska kalklösaren, i det andra gjorde man ingenting.

– I maj filmade vi avloppsrören igen i båda husen. Det med kalklösaren var kliniskt rent, det andra såg redan efter fyra månader ut som det gjorde innan vi fräste, med mängder av urinsten runt rörets sidor.

Foto: Per Brolléus

Ulf är tydlig med att det var en ren chock att se skillnaden.

– Vi trodde knappt våra ögon, säger han och berättar om hur hela styrelsen i bostadsrättsföreningen har engagerat sig i frågan.

– Det var en jävla skillnad, menar Ulf och ursäktar ordvalet.

Men skillnaden visade sig vara på betydligt fler ställen än bara i avloppsrören. Hushållsapparater som kaffebryggare, vattenkokare och även vanliga grytor hade inte längre några kalkavlagringar överhuvudtaget.

– Ulf gjorde ett experiment med sina duschdörrar. Rengjorde den ena väldigt noga innan vi satte in kalklösaren, men lät den andra vara. Efter en månad kunde han torka av dörren som bara utsatts för kalkupplöst vatten med en fiberduk. Den andra fick han använda mängder av starka rengöringsmedel för att få ren.

Hur diskmaskiner, tvättmaskiner och andra apparater som är svårare att ”titta in i” har påverkats vet man inte. Troligen har även dessa besparats stora mängder kalkavlagringar.

– Det här systemet kostar oss cirka 120 000 kronor, sen inget mer överhuvudtaget. Apparaten skickar ut sina elektromagnetiska vågor i all evighet. Alltså, vi pratar om mycket stora besparingar. Inte minst så förstörs inte rören av fräsningen och kommer därför hålla betydligt längre.

Foto: Per Brolléus

I höst har Ulfs bostadsrättsförening bjudit in byggbolag, kommunen och andra intresserade för att visa och berätta vad man gjort.

– Vi hoppas ju att vi hittat en lösning som ska revolutionera. Även det danska företaget Amtech är överraskade av resultatet och är väldigt nyfikna på hur det här går. I oktober ska rören filmas igen för att se hur det ser ut efter cirka sex månaders drift.

Finns det då inga negativa sidor att göra så som Ulf och hans 61 grannar har gjort.

– Kalken försvinner ju inte, utan löses upp av ultraljudet. Men om man låter det stå i en spann i en halv dag så återfår kalket sin ursprungliga sammansättning. Det gör att de allra första literna vatten man tappar ut på tidigt morgonen är som det alltid varit. Ett ganska lättlöst bekymmer. Den morgonpigge får spola i några sekunder innan man fyller på kaffekokaren med vatten där kalket har en annan struktur.

Foto: Per Brolléus