"På tisdag avgörs det – jag är orolig"

Av Per Brolléus

Ett amerikanskt presidentval är såklart alltid hyperintressant. Det är bara så. Tisdagens val slår dock alla andra val med hästlängder ur osannolikt många perspektiv. Och det är Trump som, oavsett vad vi tycker om hans politiska gärning, är mannen som skapar en oro vi aldrig tidigare upplevt från ett amerikanskt val – om ens från något val överhuvudtaget.

Det handlar om allt från säkerhetsläget på jorden till om jobbet på exportföretaget i Knäred finns kvar. Det handlar om mänskliga grundrättigheter att få vara den man är till huruvida räntan ska skena iväg för en villaägare i Förslöv. Det handlar om allt från miljön och om jordens förmåga att överleva till att det totalt galna blir det nya normala.

Det fanns en tid när ledare med en fullständigt horribel övertro på sig själva var något som bara existerade i ”hyfsat okända länder långt bort”. Det var länder i Mellanöstern, några i Sydamerika, en rätt lång radda i Afrika och ett par i Asien där Nordkorea toppade vansinnestabellen. I helgen som gick vann det Putinvänliga partiet (efter valfusk enligt oppositionen) Georgisk Dröm valet i just Georgien. Partiets faktiske ledare är en smått absurd oligark vid namn Ivanishvilis.

I land efter land är det kraftigt ickedemokratiska rörelser som i demokratins tecken slår sig fram till makten. Folk röstar på dessa, men kommer kanske sedan aldrig mer att kunna rösta. Det är lätt att gnälla på dessa galna presidenter och statschefer, men trots allt är det (oftast) vanligt folk som gett herrarna (det är nästan alltid herrar) luft och energi att vinna. Tänker på bilden på den där ensamme mannen som vägrar heila framför Hitler någonn gång på sent 30-tal.

Men hur oroliga för dessa galna landsledare är folk egentligen? Tja, inte särskilt mycket. Man ser ett inslag på tv-nyheterna, skakar på huvudet och sen är det liksom bra med det. Egentligen är det inte förrän bensinpriset slår i taket eller när räntan drar iväg som den stora massan i Sverige börjar bry sig.

Varför är det så? Tja… Och vad kan man egentligen göra? Hmmm…

Harris eller Trump… Oavsett hur det går på tisdag så kommer efterbörden att vara väldigt splittrande. Vinner Harris lär Trumpsidan gå bananas, vinner Trump lär Trumpsidan även då gå (kanske ännu mer) bananas. Vinner Harris stannar världen kvar i ett ”visst lugn” även om USA lär koka, vinner Trump så vete fan hur det kommer gå. Försöker ibland intala mig att kanske är det enklare om två galningar pratar med varandra än om en ”redig” försöker förklara för en stolle. Putin och Trump funkar kanske bättre än Harris och Putin… Men jag har då verkligen ingen lust att chansa.

Förlorar Trump på tisdag så är han borta från makten för evigt. Å andra sidan har han öppnat dörrarna till en avgrundsdjup politisk dårskap som saknar motstycke och som mycket väl kan toppas av en ny narcissist som tar ut svängarna ännu mer.

Jag tillhör inte de som tycker att man ska springa runt och vara konstant orolig, men jag erkänner öppet: Jag är skitskraj för vad som händer på tisdag.

Per Brolléus

Chefredaktör