Ledare: "Något är fel - klipper gräset i december"

Av Per Brolléus

En ledare från Per Brolléus om att inse att något är fel.

Det är den första söndagen i december när detta skrivs. Inne i huset har första ljuset i adventsstaken tänts, julstjärnorna har kommit upp och lyser så fint – förutom de två där själva kontakten försvann kring tjugondag Knut när de packades ner efter förra julen. Får väl köpa nya.

Det är julmarknader lite varstans, själv har jag i veckan käkat det första julbordet, bytt till dubbdäck på bilen och till och med julstädat i klädskåpen – inklusive lådan med kalsonger och strumpor. Har, visade det sig, 31 par likadana vita kortstrumpor som passar utmärkt till de vita gympadojor jag använder 90% av årets dagar. Vet inte varför det blivit så många, men troligen har jag helt enkelt trott att det behövdes fler och köpt och köpt. Nu har jag insett att det bli strumpköpsförbud 2025. Även kalsongavdelningen har vuxit överdrivet mycket. Köpstopp även här.

Mitt i allt detta julfejande och mentala lucköppnande så klipper jag gräset.

Den 1 december – jag klipper gräset.

Visst, är det bara snöfritt så kan man klippa gräset årets alla dagar, såklart. Men jag behövde verkligen klippa. Gräset var för långt. Åt helsicke för långt.

I åtminstone fem veckor har jag märkt att när jag trippar på gräsmattan – antingen på väg till förrådet eller när jag genar till annat – så blir jag dyngsur om fötterna. Eftersom jag ogillar att bli dyngsur om fötterna så åkte gräsklipparen fram. Den gjorde enorm nytta och förpassade gräsnivån från 1 decimeter till tre centimeter och dessutom smulades en miljard löv ner till något som jag tror är bra för gräsmattans tillväxt våren 2025.

Men jag klippte alltså gräset i en vanlig trädgård i landet Sverige den 1 december 2024. Det har aldrig hänt mig tidigare.

I mobilen kommer en flash. Expressen berättar att det för någon minut sedan uppmätts 18,7 grader i Tafjord som ligger inklämt bland alla hundratals fjordar på den norska västkusten (det är nio mil ut till öppet hav). Efter en titt på kartan så inser jag att Tafjord ligger på ungefär samma breddgrad som Sundsvall.

Arton komma sju grader!

Jag klipper gräset.

När den här ledaren hamnar på facebook kommer ett antal män, och även någon kvinna, oja sig över att jag är alarmistisk. Någon kommer kalla mig Greta-kramare och kanske elbilstönt. Till er vill jag bara säga: Gör det. Vräk på med vad ni vill. Låtsas som om det är jag och som är dum i huvudet, bara fortsätt att spy er galla.

Men någonting är fel. Antingen blundar man för det och låter ens barnbarn ta hand om skiten eller så är det dags att inse att vi inte kan fortsätta som vi gör. Att jag slutar köpa vita kortstrumpor räddar inte jorden, men om jag börjar förstå att mitt beteende är en del av hela problematiken så har man åtminstone kommit ett liiiiiitet steg på vägen.

Tack

Per Brolléus