Av Diana Larsson
Gässen kacklar, promenerar i långa led och några passar på att få luft under vingarna när de springer mot vinden. Några lyfter och lyckas flyga över staketet. Björn Olsson skakar på huvudet och ser merarbetet deras flygtur innebär när de ska fångas in. Nu närmar sig nämligen en av Sveriges sista gåsuppfödares höjdpunkt på året - Mårtensafton.
Traditionen och efterfrågan är fortfarande stark, men antalet uppfödare har drastiskt minskat.
– För 20 år sedan var vi massor av uppfödare - nu är vi de enda stora uppfödaren som är kvar.
I takt med att de svenska uppfödarna haft så tuffa förutsättningar att de lagt ner har den polska gåsen fått allt större utbredning i framförallt de svenska restaurangköken.
– Det vi slaktar på ett år slaktar de på en timme i Polen och där har de dragit av fjädrar och dun tre till fyra gånger innan de går till slakt. Jag pratade om det i TV4s morgonsoffa 2009. Det blev stor skandal och folk lämnade tillbaka dunjackor och täcken - men sådant faller snabbt i glömska.
Björn och Maria driver Vikingfågel i Össjö. Här har de egna avelsdjur där honor av en italiensk lantgås blandas med hanar av Skånegås. De kläcker själv fram gässen i april för att sedan släppa ut dem i stora täppor där de går fram tills mitten på oktober. Gässen som är rena gräsätare föredrar Nordens kyliga klimat och det är här Europas största gäss föds upp. Under utomhusperioden finns det personal ute dygnets alla ljusa timmar för att verka som levande fågelskrämmor.
– Det vore en katastrof om vi fick in salmonella eller fågelinfluensan i våra besättningar, så vi gör vad vi kan för att hålla de vilda fåglarna på avstånd.
I slutet av oktober går makarna Olsson in en bubbla när det är dags att slakta alla de tusentals gässen.
– Jag börjar dagarna ute i täppan 04 för att samla in gässen. Det blir lite sömn och mycket jobb och sanningen är att gässen är ett helvete att slakta och ankor ett halvt helvete - de släpper nämligen inte fjädrarna.
Förut slaktade Vikingfågel sina gäss hos KS Hansson Fågel och vilt i Örkelljunga. När de lade ner valde man att bygga ett eget slakteri 2006. Slakteriet ligger på andra sidan åkern dit gässen åker med traktor och vagn när det är dags för slakt. Väl framme bedövas de med el innan de avlivas genom avblodning.
Slakteriet har byggts med överkapacitet så för att inte stå tomt tio månader om året så föds det även upp majskyckling, ankor, ungtuppar och kalkoner på gården.
Att gåsen har blivit Vikingfågels signum grundar sig i Björns förkärlek för just gåsen.
– Jag fick mina första gäss när jag var åtta. Jag älskar gäss. Gåsen är som den alltid har varit. De lägger äggen på våren, dessa kläcks i april och sen är de klara efter fyra till sex månader. Gässen har sin egen gilla gång och därför gillar jag dem så in i bombens.
Uppvuxen på granngården valde Björn att studera på lantbruksskola. Efter avklarade studier började han odla grönsaker, men när det gick dåligt gick gässen desto bättre. Någonstans på vägen urartade det och numera föds tusentals gäss upp varje år. Istället för grönsaker odlas det mat och strö till fåglarna - majs, korn, vete, havre och olika baljväxter för att nämna några.
Hur ser framtiden som gåsapåg ut?
– Det är en oerhört tråkig utveckling - hade bara självhushållningen sett annorlunda ut. Men jag ger mig inte frivilligt så länge vi har hälsan. Jag är tjurskallig så in i helsike. Jag är samtidigt så stolt över att vi föder upp gäss och det är inte någon som kan slå mig på fingrarna när det handlar om gässen. Och det vore ju fan om vi inte ska kunna föda upp gäss i Sverige.
Efter flera veckors slit - kan ni njuta av en rejäl gåsamiddag?
– Ja, det kan vi. Barnen äter gärna gås på sina födelsedagar, säger Maria och Björn tillägger:
– Farsan brukar få en gås i farsdagspresent som morsan tillagar. Jag vräker i mig så mycket att jag får lägga mig innan äppelkakan, säger Björn och skrattar samtidigt som han bestämt tillägger att ska man äta gås så välj en svensk.
– Finns det svenska varor så är det dem man väljer - punkt slut!
Mårten Gås
* Firas den 10 november och är en sed som firats i stora delar av Europa sedan medeltiden.
* Från början var det till minne av helgonet S:t Martin, en biskop i Frankrike på 300-talet.
* Helgonets svenska namn var Mårten.
* Legenden om S:t Martin lyder att han inte ville bli biskop utan gömde sig i en gåsstia. Gässens kacklande avslöjade gömstället och han blev utnämnd till biskop trots allt.
På 1800-talet blev gåsstek allt vanligare för att på 1900-talet bli en populär måltid hemma och på restaurang.
Utdrag ur bondepraktikan:
När Mårten åker släde rider Anders och tvärtom. Det vill säga är det snö på Mårten Gås så är det barmark på Andersdagen den 30/11 och tvärtom.
Gässen trivs bäst utomhus och tillbringar sommaren och hösten i stora täppor. Foto: Diana Larsson