"Det är ju farligt!"

Av Diana Larsson

I förra Söderåsen NU kunde ni läsa om Carl Anders Andersson som skickade tråden vidare till Annelie Gripenberg med frågan: "Vad är inspirationskällan till dina verk?"
– Det kan ha varit en jäkla dag. Då tar jag hästen ut i skogen och just känslan av att bli buren av en häst öppnar upp så jag ser allt det vackra i naturen.

– Jag stannar till vid Sågdammen som är en speciell plats. Jag gör upp eld, grillar en korv, tar en Norrlands guld och ser allt fint runt omkring. Där och då får jag inspiration.

Med ett sinne för galghumor, en kreativ ådra som ständigt gör sig påmind och drömmen om ett liv ute på landet är Annelie Gripenberg redo för att ta nästa steg.

– Jag bor i lägenhet, jobbar på fabrik och har hästen inackorderad, samtidigt som jag drömmer om ett rött litet torp med en hage, en vedeldad bastu, en damm och ett växthus byggt av gamla fönster på en stomme av tegelstenar.

För många är Annelie Gripenberg ett bekant namn när det handlar om kreativitet i kombination med återbruk.

I hennes händer blir gamla stolar, rostig taggtråd, burkar, uttjänta bromsskivor och tegelrör basen i iögonfallande blomsterkreationer.

– Det började med att jag bodde på gård och vi hade en massa saker som skulle till tippen. Det blev inte av så jag planterade blommor i den gamla vedspisen och sen har det rullat på.

Föreläsningen Återbruksresan växte fram sedan Annelie och några väninnor samlat skrot och blommor för att skapa tillsammans.

– Jag höll föreläsningar ända uppe i Arvidsjaur. Där ville de bland annat göra lönnrosor, men jag hade missat att det inte fanns lönn så långt upp i Sverige så jag fick ut och leta andra stora löv.

För att dela med sig av allt det vackra använder Annelie sig av sin Facebooksida Skogstorpet.

– Det är lite det jag lever för just nu. Tidigare arbetade jag på en handelsträdgård, men det fanns inte ekonomi till min anställning. Genom mina kollegor på fabriken kan jag hålla ångan uppe, men jag längtar efter att vara kreativ med blommor igen.

Annelie kan beskrivas som en egensinnig, viljestark kvinna som följer sina idéer och är expert på att sätta sig i situationer där hon får möta sina rädslor.

– Jag är till exempel rädd för vad som kan hända när man kör med motorsåg, men frågade trots det en man jag sett göra skulpturer om han höll kurser. Det gjorde han inte, men han bjöd hem mig och lät mig prova. Det var väldigt roligt, men det är ju farligt.

En annan gång var när motionsslingan vid Pappersbruket skulle invigas. Då slog Annelie på stort och arrangerade en väsenvandring med ett gäng likasinnade.

– Där stod jag och skulle prata inför 100! personer. Jag som är så rädd för att stå framför många människor. Men jag klarade det.

Lever då som Annelie lär? Jodå. I lägenheten agerar äppellådor hyllor, tv-bänken är gjord av en gammal hyvelbänk och köksbordet är av det rustika slaget.

På köksbordet står alltid en färsk bukett blommor och tipset för att den ska hålla länge är att ställa ut vasen i kyla de stunder man inte är hemma.

I vintermörkret och kylan är det just nu lite deppigt. Drömmarna är stora, men frågan är hur hon ska nå dit?

– Det lär ju inte vara någon som kommer och knackar på dörren och erbjuder det jag drömmer om, säger Annelie och konstaterar skrattande att hon nog allt är lite galen.

I strävan efter att ge sig själv energi till förändring så har "Djurens språk" av Carina Solöga, en uppslagsbok om visdom från naturen, införhandlats.

– I Arvidsjaur såg jag en livs levande järv och nyligen såg jag ett lodjur från bilen i höjd med Vedby Strövområde. Häromdagen satt en koltrast på min balkong för första gången. Jag kollade och det betyder förnyelse!

Namn: Annelie Gripenberg.

Motto: "Den enas skrot, den andras skatt"

Buketter där köpta blommor samspelar med fynd från naturen, änglar av rostig taggtråd, visdomsord på björkbark och skrot med nya funktioner är Annelie Gripenbergs självklara signum. Cassiopeja är nyfiken och hoppas få smaka. Foto: Diana Larsson