"Jag var medveten om att jag arbetade för mycket"

Av Diana Larsson

I förra Söderåsen NU kunde ni läsa om Anna-Karin Qvarnerup som skickade tråden vidare till Patrik Sjödahl med frågan: ”Hur blev du intresserad av möbelsnickeri och hur vågade du satsa på det fullt ut?”

– Jag har varit intresserad av snickeri i många år. Jag läste till elektriker på gymnasiet där vi kunde kolla in på möbelsnickarna. Det såg väldigt roligt ut. För tio år sedan, när barnen blivit stora och det fanns tid över, så tog jag upp intresset. Det började med att vi skulle ha ett nytt vitrinskåp här hemma, men vi hittade inget som passade i stil och mått. Jag provade att bygga ett eget och sedan har det fortsatt. Jag gick en grundkurs i snickeri och sedan har jag utbildat mig inom fönsterhantverk och målning med linoljefärg.

Valet att starta eget kom sedan Patrik drabbats av utmattning och behövde göra en förändring.

– Jag small in i väggen förra året. Jag sa upp mig och på frågan om vad jag skulle göra i stället så valde jag att satsa på min hobby.

Att skapa med händerna och blanda egen design med specialuppdrag, fönsterrenovering, knivslipning och gravering har varit Patriks väg tillbaka till livet.

– Nu mår jag mycket bättre. Jag har mina bra dagar och ”down”-dagar. När det är sämre då tar jag en dag eller två till att göra ingenting.

Så här har det inte alltid varit och Patrik har fått lära sig att lyssna på sin kropp och omgivning den hårda vägen.

– Jag började jobba som elektriker direkt efter gymnasiet. Jag tyckte det var mer intressant med svagström så jag började med larm, tele och passgagesystem efter cirka tio år som entreprenad- och serviceelektriker. Under åren så gjorde jag både större och mindre installationer som butiker, lager, kontor, skolor, lasarett med mera.

Erbjudandet om en anställning på en säkerhetsfirma kom -02 och där stannade Patrik i sex år.

– Jag började som tekniker och slutade som tillförordnad chef, något jag inte trivdes med. Jag och en kollega, som följts åt sedan 1989, valde att starta eget säkerhetsföretag med säte i Billesholm.

Efter tolv år i egen regi, valde de att sälja företaget till en elfirma.

– Jag följde med i försäljningen för att starta upp en säkerhetsavdelning, men det blev för tufft. Jag var medveten om att jag ofta arbetade för mycket, men med ett förmodligen för stort kontrollbehov så tog jag emot hjälpen för sent.

Patrik beskriver hur han ständigt var stressad. När kollegor och familj bad honom att ta det lite lugnare så blev svaret gång på gång ”Bara några veckor till”. Det som började med att småsaker föll i glömska slutade med att han bröt ihop vid ett sms eller missat samtal.

– I början av förra året fick jag kraftig ångest och sömnsvårigheter som blev värre och värre. Jag som tidigare hade full koll på det mesta, kunde till slut inte ens slå ett telefonnummer som var skrivet på en lapp. Jag hade svårt med att stava rätt, blev osäker på mig själv och hade riktigt ont i kroppen.

Flera läkarbesök gjordes, han röntgades och gick till naprapater och dylikt, men inga fysiska fel hittades och värken fortsatte.

Med stöd från kollegorna gick Patrik ner till fyradagars veckor för att må bättre. På måndagarna befann han sig i snickeriet där han fann det lugn han så väl behövde.

– Jag fortsatte att jobba några månader till, mestadels hemifrån, men förra hösten gick det inte länge och jag blev sjukskriven.

Helt slut på energi, men med en öppenhet för att prova olika vägar till hälsa så ramlade han över Reiki-healing som är en behandlingsmetod vid till exempel smärta, stress, ångest samt fysiska och mentala spänningar.

– Det var en märklig känsla. Jag kände mig gladare och det höll i sig några veckor. Jag provade igen några månader senare och fick samma effekt. För att kunna utöva det på mig själv så utbildade jag mig i steg 1 och 2 och utövar det i någon form nästan varje dag.

Åter till nuet. Vid sidan om små projekt så byggs snickeriet i Ekeby om för att få större utrymme och bättre förvaringsmöjligheter.

– Jag känner ett lugn när jag går in i snickeriet och framåt så ska det byggas en hallmöbel, två sängbord, ett gäng fönster och en handledare i ask. Det blir även några skärbrädor, knivställ och svarvade tomtar.

Träslagen ask, körsbär, ek och furu tillhör favoriterna.

– Ask är ett fint träslag som är hyfsat hårt och ljust, furu är rätt mjukt, men billigast, eken är jättefin och hård, men dyr och körsbäret är ett snyggt träslag. Valnöt är bland det snyggaste, men är riktigt dyrt.

Vis av sin lärdom och märkt av sin utmattning har Patrik mjukstartat snickeriet.

– Nu vet jag vilka signaler kroppen sänder vid stress. Får jag ont i benet och ryggen så är det är dags att ta det lugnare.

Han har låtit vänta med marknadsföringen så än går det inte att leva på företaget.

– Jag ser det som en investering i mig själv. Jag har en del egna projekt samt uppdrag till familjen som jag arbetar på när jag inte har kundjobb. Det är först nu jag känner att energin börjar komma tillbaka.

Namn: Patrik Sjödahl.

Ålder: 55.

Ort: Ekeby.

Familj: Fru, 2 vuxna grabbar, 2 barnbarn.

Yrke: Finsnickare.

Hobby: Snickeri, modellflygning med radio.

Detta visste vi inte om dig: Jag har utbildat mig i Reiki steg 1 och 2.

Detta glömmer jag aldrig: När jag gjorde ett tandem-fallskärmshopp.

Jag drömmer om: Att kunna leva på min hobby

Vad kan du prata länge om utan att tröttna? Det jag brinner för. Just nu så det blir snickeriet och knivslipning.

Om du vinner 10 miljoner – vad gör du då? Då reser jag gärna till Japan och Skottland.

Ett verktyg du inte kan vara utan? Just nu är det min rikt- och planhyvel.

Om du fick välja en superkraft? Att kunna teleportera sig - snabbt och billigt!

Att snickra har varit och är Patrik Sjödahls väg tillbaka till livet. Foto: Privat