"Jag är envis som fan"

Av Diana Larsson

I förra Söderåsen NU kunde ni läsa om Lena Lundahl som skickade tråden vidare till Carl Anders Andersson med frågan: ”Hur kommer du på alla idéer och hur hanterar du projekten så att de blir av?”
– Idéerna bara kommer. Jag har ett enormt driv och passion för det jag gör. Det är något som följt mig hela livet. Jag snackar inte – jag bara gör det.

I folkmun kallas Carl Anders för "Smén i Åvarp" – inte illa för en hantverkare som lever sin dröm. Det som började med en liten pojke som inte kunde sitta still ledde till en lärlingsplats på bruket i Bjuv. Detta var början på resan till att bli en respekterad yrkesman. På bruket jobbade Carl Anders med Esko som lärde honom grunderna.

– Han var ett föredöme som satte ribban och lärde mig yrket den hårda vägen.

Under sin tid på bruket fick han prova på att arbeta i smedjan där det visade sig att han hade en naturlig känsla för form.

– När de en tid senare skulle stänga ner den ena smedjan så tog jag hem tusentals nitar, jag fick med mig alla smétänger och verktyg och jag fick hjälp med att lasta städet på pakethållaren på min cykel. Jag var 15 år, däcket exploderade, och som jag slet för att få hem det.

Det var här hantverket tog fart på riktigt. Just nitar implementeras fortfarande i allt han gör och har blivit något av hans signum.

Vid första anblicken möts betraktaren av en man med heltäckande tatueringar som utstrålar känslan av att han går sin egen väg, står för sina ord och aldrig backar. När Carl Anders nämner att han levt det vilda livet i sin ungdom blir man inte förvånad och det visar sig att fightern i honom väckts av att han ogillar mobbing och ofta hamnat i dispyter när han upplevt orättvisor.

Vändningen kom när han träffade Karina för 36 år sedan och valde kärleken och familjelivet. Innanför grindarna vid allén som leder upp till gården råder lugn och ro. Här är det familjen som är det viktigaste för smén som faktiskt alltid haft adress och arbetsplats i Bjuvs kommun.

– Jag jagade i Åvarp och satt i jakttornet och filosoferade. När vi fick möjlighet att köpa marken så presenterade jag ett förslag för familjen – ett bostadshus för oss alla, en verkstad till mig, ett stall om dottern ville ha häst och ett garage om sonen skulle vilja skruva. Alla var med på idén så vi har byggt vår egen grej där vi kan förverkliga våra idéer utan att vara beroende av någon annan.

Sedan ett antal år tillbaka så har vänskapen med bland annat familjen Mannerström inneburit nya möjligheter. Smideskonst skapad i Åvarp har tagit plats i finrummen, men också utanför landsgränsen.

Utan att kunna ta en ton – han beskriver sig som ”den mest tondöva på denna sida planeten” så har det visat sig att Carl Anders har en känsla för att bygga gitarrer. Detta har bland annat genererat inbjudningar till utställningar på Sweden Rock och världens största hårdrocksfestival Wacken i Tyskland.

Vid utställningen på Ullevi i samband med Bruce Springsteens Sverigebesök så följde en av två gitarrer i sitt slag med till USA medan den andra åkte med hem till Åvarp signerad av ”The Boss”.

– Min passion är att skapa, sen var det hamnar är egentligen helt ointressant. Jag hyr ut mig som svetsare dagtid, sen gör min grej här och sen går jag in och dricker kaffe med frun.

Återbruk är en del i skapandeprocessen – ”Den enes skrot är den andres skatt”. I kombination med passionen för att skapa i smide så har intresset för trä fått utrymme sedan gården blev med sågverk. Här sågas blivande ämnen upp av enorma stammar av poppel, bok och ask. Monsterlika stockar som sågverken helst undviker att köpa in blir i händerna på Carl Anders de mest vackra och iögonfallande bordsskivorna.

– Den tyngsta bordet jag gjort vägde 700 kilo och levererades till Wrams Gunnarstorps slott tillsammans med ett handknackat emblem.

Att reflektera är inte Carl Anders styrka. När ett projekt är avslutat så går han upp på loftet där röda Chesterfieldsoffor samsas med inredning som andas industri, återbruk, heavy metal och smén själv. Var man än tittar fascineras man av de små, men viktiga detaljerna som genomsyrar hans kreationer.

– Här tar jag en kall bir och en cigarr. När jag druckit upp går jag in på nästa projekt.

Just nu är det bråda tider då mc-mässan på Elmia står på tur. Här ska en klassisk, engelsk Panther från 50-talet byggas om à la Carl Anders för att ta plats i en utställningsmonter.

– Det var ett vrak så nu läggs kvällar och helger på att få den färdig – på mitt sätt.

Namn: Carl Anders Andersson.

Ålder: 58.

Mitt motto: Igår visste vi. Idag vet vi. Imorgon vet vi inte.

En gitarr värdig "The Boss". Foto: Privat