Mjölkbonden: "Jag kan bara inte ge upp"

Av Diana Larsson

Annie Appelholm tog över familjens mjölkgård 2019. Men drömmen om att fortsätta med mjölket visade sig bli en mardröm. Nu höjer den unga lantbrukaren sin röst i ett sista rop på hjälp.
– Jag vill, men får inte. Varken Arla eller Skånemejerier vill hämta mjölken. Jag är oönskad!

Annie Appelholm har länge kämpat i det tysta, hon har vridit och vänt på allt och beskriver sig som löjligt stolt. Nu har hon kommit till ett läge där hon griper efter ett sista strå.

– Min dröm är att få säsongsmjölka under vinterhalvåret och låta korna gå med sina kalvar sommarhalvåret. Hade inte haft något emot att jobba med mjölket 200 procent igen heller. Men beskedet jag får är att varken Skånemejerier eller Arla tar emot nya leverantörer.

Det är inte utan att det tar emot att gå ut offentligt med sin situation. Sent en kväll skrevs ett inlägg på sociala medier, hon tryckte på publicera innan hon hann ändra sig och fick en mindre chock när hon såg inlägget sprida sig likt en löpeld.

– Nu har jag slängt ut min stolthet genom fönstret. Men samtidigt som regeringen pratar självberedskap med fler och mindre gårdar som önskemål blir de små gårdarna färre och färre och vår röst tystnar.

Responsen har varit stor och Annie möter många hejarop längs vägen. I sitt inlägg beskriver hon omständigheterna vid övertagandet av gården.

”Min pappa fick en hjärtinfarkt hösten 2018. Mitt i villervallan av sjukdom, foderbrist och slaktköer sade han upp sitt medlemskap hos Skånemejerier efter mer än 30 år som leverantör. Tanken var bara att pausa leveranserna en tid för att få ordning på verksamheten, men lagt kort ligger.”

I samma veva beslutade sig Skånemejerier för att inte ta in nya medlemmar. Så på frågan om att få återuppliva deras tidigare medlemskap och leverantörsnummer blev svaret ”Nej”.

– De har för mycket mjölk och tar inte in några nya leverantörer”.

– Jag är fjärde generationen som levt av och för lantbruk med mjölkverksamhet. Det hela handlar inte om att jag inte kan leverera kvalitet eller kan ta hand om mina djur. Regeringen pratar om självförsörjning, men det är nästintill omöjligt för nya och mindre gårdar att bedriva verksamhet.

De senaste åren har Annie gjort en lång och svår resa för att kunna fortsätta med sina mjölkkor. Hon provade bland annat att bygga ett mejeri där hon pastöriserade och sålde grädde till Engelholmsglass, men arbetsinsatsen blev för stor och avkastningen för liten så det var inte hållbart.

– Jag har en hel del av mina tidigare snälla mjölkkor kvar som ammkor. Men om jag inte lyckas komma med i något mejeri så måste jag göra mig av med mjölkutrustningen för gott och byta ut mina kära mjölkkor mot tyngre köttraser och fortsätta jobba borta.

En liten strimma hopp tändes när hon hörde att Arla tog in nya leverantörer. Det ljuset släcktes snabbt sedan de varit orubbliga med villkoren på att det ska vara minimum 50 mjölkande kor i lösdrift.

– Jag har uppbundet system med 36 platser idag. Hade de velat ha mig så skulle jag våga satsa på att bygga om och öka antalet djur. Svaret blev nej, men här kommer jag fortsätta diskussionerna.

Efter upprepade avslag från Skånemejerier har det kommit fram att enda chansen är att ta över ett befintligt leverantörsnummer från någon som är i färd med att lägga ner sin verksamhet.

– Så jag undrar om det möjligtvis finns någon där ute som kan tänka sig låta mig ta över deras leverantörsnummer. Någon som önskar avveckla, men känner att då vore allt slit förgäves. Det är aldrig förgäves om du kämpar för något du älskar. Jag kan bara inte ge upp. Det är detta jag lever för!

Annie Appelholm kämpar för att få bli leverantör hos antingen Skånemejerier eller Arla. "Jag är oönskad". Foto: Diana Larsson