"Nu har det helt spårat ur!"

Av Diana Larsson

I förra Röda Tråden kunde ni läsa om Samantha Birgersson som skickade vidare tråden till Kim Gunnarsson med frågan: ”Hur orkar du med alla dina projekt?”

– När allt har flutit på och det har gått i ett så är det en riktigt bra dag. Genom åren har jag haft sjukt många idéer och projekt, men jag har lugnat mig. Bekymret är att ett projekt inte hinner bli färdigt förrän jag är på nästa. Jag är helt enkelt inte lika effektiv som jag var förr och nu har jag väl vant mig vid att inte ha så brått.

Det är med glimten i ögat, nära till skratt och sköna kommentarer som Kim Gunnarsson tar sig an livet. En mångsysslare med energi och idéer för två som istället för att avsluta dagen i tv-soffan är ute och sysslar med något av sina många projekt. Född och uppvuxen i Yxenhult klappar hjärtat lite extra för hembyn.

– Jag gjorde en liten avstickare till Skånes Fagerhult, men det är ju som så att alla här i byn är rätt patriotiska. Min far drev byns lanthandel och här lärde jag känna alla i byn och vikten av att hålla en god service. När den gamla skolan skulle säljas köpte jag, en av mina bröder, Annelie och Marianne den och här ordnade vi aktiviteter under flera år.

Listan över lokalpatriotiska inslag kan göras lång. Senaste projektet där Kim var involverad var bygget av en lekplats/samlingpunkt i byn för tio år sedan och nu är brorsdottern med och fightas för att ha kvar byns belysning.

Vi sitter vid köksbordet och mitt under intervjun ringer telefonen. Kim svarar samtidigt som han kikar ut och vinkar till den som ringer.

– Det är en av bilförsäljarna, han ska hämta en av bilarna, säger han och tar en snabb avstickare med nycklarna.

Kim berättar om när han och hans ena bror byggde macken i Skånes Fagerhult. Där testade de att hyra ut bilar något han fortsatte med efter det att han hoppade av projektet.

– Jag har tre minibussar och sju personbilar - en verksamhet som går upp och ner.

Hunden Wille hoppar på dörren och Kim släpper genast in honom.

– Som finsnickare har jag gjort egna fönster och dörrar i huset. Wille lärde sig snabbt att om han hoppar på dörren så öppnar jag direkt.

Telefonen ringer igen. Denna gång är det bärgaren i Markaryd som har slut på sina hyrbilar och akut behöver en bil. När Kim hör att den ska rulla i Danmark blir repliken att det går att ordna om den lämnas åter med två flak öl – ett till bärgaren och ett till biluthyraren.

Han hinner knappt sätta sig förrän det några minuter senare står en man vid staketet och kikar.

– Jag har hjälpt en kund till brorsan med en adapter till ett bilsläp. Jag kommer strax.

Kim konstaterar glatt att ibland blir dagarna så här och jag förvånas över hur det känns som att allt händer i Yxenhult – en by som för en utomsocknes känns väldigt avlägsen.

Vi går ut och tittar på det nybyggda garaget som väntar på att finsnickaren ska ta sig tid och ordna portar och fönster.

– Här ska jag ha min verksamhet, kontoret och pannrummet. Jag hade en firma i byn till att bygga det, men de 700 klädselbrädorna oljade och målade jag. Jag trodde att jag skulle smälla av! De tog ju aldrig slut.

Vi tar oss förbi hästhagen och Kim nämner att döttrarna och sambon ville ha häst. Han stod för stängslet och sköter helgens utfodring, bara han slipper gå nära dem. Lite längre fram har han skapat sig en sandstrand vid dammen som räknas som en nyfunnen hobby. Aktuellt projekt är att bygga en bro över till stugan, som han köpt och renoverat, och så ska stenbumlingar ner i vattnet för att höja trivseln.

Att han just fyllt 50 märks föga, men inombords har det varit turbulent.

– Det har blivit många gråa hår, man har ont här och där och börjar se lite dåligt. Jag var och kollade ögonen för lastbilskortets skull. När hon nämnde att jag låg långt ifrån gränsvärdet tänkte jag "Vad bra, då slipper jag glasögon!", men det var tvärtom.

Kim beskriver hur han sällan tar sovmorgon.

– Det är så lugnt och fridfullt på morgonen och jag har till och med börjat läsa en bok på kvällen. Nu har det helt spårat ur!

Han beskriver bilden av en 50-åring förr där de allvarliga satt i sina kostymer och ”skötte sig”.

– Det är jobbigt när man är 20 i skallen och vill fortsätta tramsa och ha roligt.

Han kickar igång 50års presenten från brorsan – en Crescent Compact. Och vad är det första han gör – jo, han sprätter så att gruset yr och det med ett stort leende!

Namn: Kim Gunnarsson.

Ålder: 50.

Som snickare är det ingen match att bygga en egen bro. Som finsnickare är det däremot millimeterprecision på det som ska byggas. Foto: Diana Larsson

Kommer bärgaren för att akut hämta en hyrbil så blir man övertalad av Kim om att vara med på bild. Foto: Diana Larsson

Härligt att som 50-åring fortfarande vara sugen på att leka och tramsa. Foto: Diana Larsson

Kim Gunnarsson fick mopeden i 50års present. Foto: Diana Larsson