"Jag var helt säker på att jag blivit utbytt på bb"

Av Diana Larsson

Röda Tråden. Senast kunde ni läsa om brandmannen Lisabel Persson som skickade vidare tråden till Anna Tengberg med frågan: ”Hur ser framtiden ut för din fantastiska gård?”
– Den stannar kvar i familjen. Sonen Andreas flyttar hit när han är klar med sina läkarstudier.

Söderåsen är vacker – det är bara att konstatera. När så stormen Per drog förbi och lämnade en liten förödelse efter sig så var det med förvåning och nyfikenhet man såg att det ju ligger en vacker gård några hundra meter från huvudvägen. Inte trodde väl jag att jag skulle komma innanför de dörrarna.

Jag passerar grindarna i svart smide och blickar upp mot huvudbyggnadens fasad. Jag förundras över arkitekturen och undrar vad för personer som bor här?

När jag kliver in i Anna Tengbergs hem slås jag av doften av linolja, det är personligt, enkelt, men också glamoröst. Det finns så många detaljer att jag kommer på mig själv med att stirra.

Anna Tengberg älskar att skulptera, hon tecknar, ritar, skriver och illustrerar. ”Allt tar väldigt lång tid, men jag är perfektionist”. Foto: Diana Larsson

Anna Tengbergs liv visar sig kantas av spänning, äventyrslust, enorma kontraster och en ständigt flödande kreativitet.

Vi tar det från början. Anna Tengberg beskriver sin barndom på Klåveröds gård som fantastisk och fantasieggande. Tidigt började hon sy sina egna kläder och funderade ofta på om hon var zigenare eller indian.

– Jag var helt säker på att jag blivit utbytt på bb.

När hon var 13 år förändrades hennes liv för alltid.

– Jag stod på händer i köket samtidigt som mamma lyssnade på ett inslag om Christiania på P1. Jag bara visste att jag skulle dit. Jag bestämde mig och liftade till färjan med en lastbilschaufför. Sen följde jag efter en kille med långt hår i tron om att han säkert skulle dit. Väl där stod jag i en hemmasydd poncho och såg de stora bålen. Christiania var en kittel av konstnärer, olikt allt där hemma - en fantastisk miljö. Jag slogs av känslan att jag varit här förut.

Christiania grundades 1971 som ett parallellsamhälle för personer med alternativa livsstilar. Detta levnadssätt passade Anna som handen i handsken. Under gymnasietiden tillbringades varje ledig helg i Christiania och som 19-åring gick flyttlasset.

– Jag bodde i ett pyttelitet hus på sex kvadratmeter med katt, hund och man. Det fanns ingen el och det var en halvtimme på cykel till närmsta toalett.

Involverad som redaktör för Christianias egen tidning Ugespejlet blev hon på 80-talet ovän med gängkriminella och lämnade fristaden.

– Det var första gängkriget mellan Bullshit och Hells Angels. Jag fick fly, men det var bra att jag kom utanför planket.

Anna passade på att studera grafisk design i Sverige innan hon återvände till Christiania och bildade familj.

Genom åren har Anna ägnat sig åt allt från att vara redaktör på Ugespejlet till att jobba på dagis, som bartender, på restaurang och som grafiker.

I början av 2000-talet blev hennes far sjuk och hon åkte hem till Klåveröd för att hjälpa till.

– När han dog så stod valet mellan att sälja gården eller flytta hem. Vi bodde mitt inne på Pusher Street där de kastade bomber och höll på. Det var dåligt där och barnen var små. Det började med att vi var fyra dagar i Sverige och tre i Danmark. Sen blev det permanent här i form av ett generationsboende där mamma bor på ovanvåningen.

Visst finns det spöken i Anna Tengbergs hus från mitten av 1800-talet. "Det är ganska vänligt sinnade andar, bland annat finns här en kvinna som letar efter sina barn.” Foto: DIana Larsson

Klåveröds gård stod klar för inflyttning 1845. Genom åren har tidens tand satt sina spår och här är själv bäste dräng.

–När barnen var små murade jag skorstenen och bytte takpannor.

Även fönstren var i skriande behov av renovering, en utmaning som gjorde att livet tog en ny vändning.

– När man bor så här och har 36 fönster med massa spröjs och gammalt glas så ringer man fönsterhantverkaren. Snabbt inser man att det blir alldeles för dyrt. Jag fick göra det själv och har blivit mer och mer fascinerad. Tänk att kombinationen av trä och tunt, skört glas kan stå emot en storm. Trä, metall, glas och kitt - allt ska samsas.

I köket som klätts i gula nyanser står ett par nymålade fönsterbågar och väntar på att bli glasade. Tidstypiskt ska det vara valsat glas, men här har Anna även hittat blåst och draget glas. Hon visar hur hon byggt ett skydd där fönstren suttit - något som möjliggör renovering av både fönster och fönsterkarm även vintertid.

– Jag har inte hunnit ta mig runt huset än och när det är gjort så behöver jag bättra på de första jag gjorde vid. Man lär sig av sina misstag.

Med linolja, ny färg och nytt kitt så kan de flesta gamla fönster räddas.

2007 mynnade det nyfunna intresset för fönster ut i att hon startade eget.

– Flera, särskilt yngre, som ärvt eller köpt ett gammalt hus, har smaken att renovera de väderbitna fönstren. Ofta påbörjar de arbetet under semestern. Fönsterrenovering tar tid och när den inte räcker till kontaktas fönsterhantverkaren för att slutföra projektet.

Ett arbete som tar lång tid och lätt blir kostsamt.

– Jag skriver upp alla timmar och drar alltid bort en dag. Det blir dyrt ändå.

Hur ter sig då livet efter att ha varit knuten till Christiania i 50 år i förhållande till lugnet på Söderåsen?

– Det är på gott och ont. Det är skönt att slippa närdemokratin. I Christiania var jag aktivist och det var möten, möten och möten. Jag blir hemkallad ibland. Det är jättekul att vara där och träffa mina vänner, men jag blir snabbt mätt och vill hem.

Visst finns det spöken i Anna Tengbergs hus från mitten av 1800-talet. "Det är ganska vänligt sinnade andar, bland annat finns här en kvinna som letar efter sina barn.” Foto: DIana Larsson

Anna Tengberg:

Ålder: 64.

Vad bjuder 2025 på? Jag ska ansvara för renoveringen av flera hus i Köpenhamn och hålla kurs i fönsterrenovering.

Här är det trärent som gäller – varje utsida får fyra strykningar. ”Det är helt galet, men jag lägger 80-100 timmar per fönster.” Foto: Diana Larsson