Av Per Brolléus
Alltmedan de sista grundserieomgångarna av SHL avverkas har rögletränaren Roger Hansson och hans stab blickarna mot det SM-slutspel som står för dörren. Bjäre Nu satte sig ner med Hansson för att diskutera det som i nuläget ser ut att bli hans sista resa med klubben i hans hjärta.
Vilka skillnader respektive likheter ser du mellan dagsläget för Rögle kontra läget där ni var för exakt ett år sen?
– För ett år sen hade jag och Max Bohlin tagit över mitt i säsongen och fick skruva på några saker som gick att påverka på hyggligt kort sikt. Den här säsongen har vi kunnat påverka alla detaljer från start. I år har vi byggt vidare på spelet från förra säsongen men den ”personella delen” har varit en utmaning. Dels bytte klubben stora delar av sin backuppsättning och sen har ständigt återkommande skador påverkat oss mycket. Vi fick inga kvitton på vårt spel i början på säsongen och ingen kontinuitet. Därför tog det längre tid för alla att hitta sina roller i det här lagbygget, resonerar Roger Hansson. Precis som ifjol har vi tagit bort spelare ur truppen under resans gång. Skillnaden i år är att de spelare som istället kommit in, Joachim Blichfeld och Lubos Horký, tillfört oss någonting i spets.
Ifjol föll allting på plats i slutet av grundserien där ni började rada upp vinster och sen bara fortsatte det i slutspelet. Har du samma känsla i år?
– Ja det finns likheter. Ifjol fick vi till sist utdelning på att vårt försvarsspel satte sig och det gav oss också skjuts i anfallsspelet. Jag ser samma utveckling för oss den här säsongen. Försvarsspelet hittade rätt strax efter nyår och sen dess har vi haft en uppåtgående kurva i våra prestationer.
– Jag gör allt för att vi ska komma så bra förbereda som möjligt för att gå hela vägen, säger rögletränaren. Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån
Du låter lite överraskad över hur lång tid det tog innan defensiven fungerade den här säsongen.
– Ja, på sätt och vis, men med facit i hand är det inte så överraskande egentligen. Många nya spelare innebär alltid att saker tar sin tid. Skadorna har påverkat processen och det man kanske underskattar där är det inte bara är den skadade spelaren och den lucka han lämnar som påverkar. Skador påverkar hela lagets mentala status. Man börjar tvivla på förmågan hos gruppen och sig själv. Man byter enheter, tappar kontinuitet, frågar sig själv vad som är rätt och vad som är fel. När resultaten sen inte går ens väg blir det också en faktor till tvivel. Men vi jobbade oss igenom det och fick saker på plats till slut, förklarar Hansson.
Finns det några slutsatser och lärdomar att dra av säsongens ”skadeelände”?
– De skador som uppstår på grund av ”våld”, tacklingar, fall, krockar, skott går ju nästan aldrig att komma runt. Vi visste till exempel att Daniel Zaars axel inte var i ”toppform” men fullt fungerande. När han sen trillar i träningsmatchen mot Oskarshamn och tvingas till operation av axeln och missar hela säsongen är det ju maximalt oflyt. Likaså Dennis Everbergs frånvaro i höstas där han får ett skott på fingret och fingret går av. Du får skott på fingrarna hela tiden utan att det händer något. Återigen, oflyt. Belastningsskador på ljumskar och andra kroppsdelar jobba vi hela tiden för att undvika, men att helt undvika dom är svårt, menar Roger Hansson.
Vi tittar mot SM-slutspelet som väntar. Play in eller kvartsfinal direkt. Vad föredrar du?
– Går man direkt till kvartsfinal och klarar av att prestera bra i de första kvartsfinalmatcherna och få resultaten med sig, så är det den optimala vägen, menar Hansson. MEN, fortsätter rögletränaren, fixar man inte det så räcker det att förlora första slutspelsmatchen för att hamna i ett tufft mentalt läge. Nycklarna för oss i fjol, när vi gick via play in, var att vi slog Timrå i två raka matcher. Vi fick spela men fick ändå en liten andhämtningspaus innan kvartsfinalerna drog igång. Mentalt var vi på exakt rätt ställe när vi sen spelade kvartsfinal. Det var inte Färjestad som haft en dryg veckas uppehåll. När vi sen vann de två första matcherna i Karlstad så var deras förstaplats i grundserien och allt annat dom presterat inte värt någonting.
Roger Hansson. Foto: Petter Hansson/Bildbyrån
Lag 3-6 i SHL.s grundserie vet direkt vilka dom ska möta i kvartsfinal medan seriesegraren och tabelltvåan får ”vänta” på vilken motståndare man får. Fördel, nackdel?
– En klar nackdel, tycker jag. I samma sekund som grundserien slutar kan lag 3-6 förbereda sig i detalj på vad som väntar. Dom möter också lag som är i exakt samma situation som dom själva, med någon veckas uppehåll i kroppen och huvudet, förklarar Roger Hansson.
Ettan och tvåan får vänta och dessutom ta sig an lag som är inne i speltempot och helt inne i utslagningsfasen där varje match kan definiera hela säsongen. Så trea eller fyra i grundserien är den helt optimala slutplaceringen, konstaterar Hansson.
När säsongen någon gång på något sätt tar slut för Rögle så är också din tid i klubben över. Hur hanterar du det i vardagen?
– Jag är verkligen här och nu. Verkligen. Det var nyckeln i fjol och är nyckeln den här säsongen. Mitt ”mindset” är att titta mot de möjligheter som finns den här säsongen och gör allt för att vi ska komma så bra förbereda som möjligt för att gå hela vägen. Det gör man genom att fokusera på här och nu.
Det som kommer efter Rögle BK hanterar du inte alls nu?
– Nä. Det är klart att man någonstans hade tyckt att det varit skönt att veta var man ska landa nästa år, både för sin egen del men också för familjens. Men det får komma sen. Min agent hanterar det.
Du kommer alltså inte att pensionera dig?
– Oh nej. Jag ska vinna saker någon annanstans med någon annan klubb. Sen om det blir utomlands eller i Sverige, det får tiden utvisa.
//Roger Bengtsson