"Jag önskar att flygbranschen inte fanns"
Av Diana Larsson
I förra Söderåsen NU kunde ni läsa om Anna Tengberg som skickade vidare tråden till Mats Wikström med frågan: ”Skulle du vilja komma och hjälpa mig med några maskiner?”
– Självklart vill jag det. Vi ska bara komma överens om en lämplig tid.
Man kan säga att vägen till Lurebygget hade sin början när Mats, som är hantverkare, trampade genom taket och ”drullade” in hos Maria. Det de inte visste då var att de senare skulle bli man och hustru.
Mats Wikström och Maria tar emot mig i sitt hem som andas själ och historia. Huset kom i Marias ägo 2005 som en passande utmaning sedan hon gått en byggnadsvårdskurs. Snabbt insåg hon att huset krävde mer än ny färg och panel. När 50 spannar på loftet behövde tömmas vid regn, som även letade sig längs takstolarna till nedanvåningen, så stod det klart att takbytet inte kunde vänta.
De två takläggarna Nisse och Mats ringdes in sommaren 2007 för att plocka ner tegelpannorna och klä huset med vasstak.
– Läktena var så dåliga så jag trampade genom och ramlade in, säger Mats och Maria tillägger att han svor.
– Ja, jag blev förbannad och svor en lång ramsa.
Där och då flög det inga gnistor, men efter olika småjobb med kaminrenovering och dylikt så bjöd Mats med henne på en nyårsfest 2010.
– Det var då det hände, vi förlovade oss den 25 februari och gifte oss samma datum året efter.
Uppvuxen i villa på Husensjö i Helsingborg kom Mats till insikt om ”aldrig mer stan” under sin militärtjänstgöring. Han köpte ett 50-talshus i Värsjös skogar där det var tyst, lugnt och inte fanns några grannar. Efter 15 år som flygplanstekniker på F5, F10 och F17 så tröttnade han och en kollega på förbandsnedläggningarna.
– Vi spånade på vad vi kunde göra och pratade om att jobba med gamla hus och ha varandra som stöd. Hans far hade alltid jobbat med gamla hus och jag var intresserad av det. Vi kontaktade takläggaren Sten Nilsson från Laholm och frågade om vi kunde jobba som lärlingar hos honom. Sen arbetade jag med det i drygt tio år innan ryggen satte stopp - Nisse håller fortfarande på.
Mats velade fram och tillbaka med vad han nu skulle göra, men så fick han ett oväntat samtal.
– Skolan behövde en motorlärare och när de funderade på om det inte fanns någon gammal kollega som kunde kallas in så tänkte de på mig. Nu har jag varit där i tio år.
Mats trivs med sitt yrke, men samtidigt är det komplext.
– Jag önskar att flygbranschen inte hade funnits. 90 procent av alla flygningar som görs är onödiga, men så länge det flygs så vill jag att det ska flygas säkert.
Mats beskriver hur han tycker om flygplan - gärna gamla, men han vill absolut inte sitta i dem.
– Jag blir fruktansvärt flygsjuk.
Gammeldags som han är så är så undviker han teknik som luktar "datoraktigt" in i det längsta.
– Jag har dator på jobbet, men jag äger ingen dator och min telefon är en 3310. Den har jag för att ringa och kanske skicka sms. Hade datorer använts som ett hjälpmedel så hade det varit en sak, men det missbrukas och är så opersonligt att jag undviker det så långt det går.
Mats nämner i förbifarten att en önskedröm hade varit om el- och itnätet hade havererat under en månads tid och folk fick tänka till.
– Vi hade klarat oss bra – el är bra, men jag vill inte vara en slav under den.
Hemma på Lurebygget är projekten flera - både avklarade och påbörjade. Bostadshuset ska få ett uppdaterat värmesystem i form av vattenburna element och vedpanna.
– Jag är igång med att bygga ett fristående pannrum och det verkar som att vi har lyckats hitta element.
På framsidan syns tecken på att en glasveranda håller på att ta form och vindskenorna av gran på stallbyggnaden ska bytas ut till fur. Inomhus ska fönsterkarmarna färdigställas och efter pannrummet ska badrum och sovrum få sig en översyn. I snickeriet är det ordning och reda liksom i den mekaniska verkstaden.
– Det är nog från mitt yrke. Där ska allt ha sin plats så att man hittar och för att undvika att något glöms i flygplanet. Noggrannhet är viktigt.
Intresset för gamla maskiner både för metallbearbetning och träsnickeri omfattar även gamla traktorer och andra maskiner.
– Här står en fotogenmotor som jag ska renovera. Sen är det tänkt att den ska dra stickehyveln.
För visst gör en hantverkare sina egna takstickor.
– På stallet har vi takstickor gjorda av bra grane. De har spikats upp med 45 000 spik.
Hur förvaltar och sprider du din kunskap inom hantverk?
– Det är svårt, men vi håller lite kurser genom föreningen Skånska Gårdar. Vi har planerat in en kurs i hur man renoverar gamla kaminer i slutet av mars - exakt datum publiceras på föreningens hemsida.
Mats Wikström
Ålder: 57.
Bor: På Lurebygget i Troedsberga utanför Perstorp.
Familj: Hustrun Maria.
Yrke: Yrkeslärare på Flygteknikcenter i Ljungbyhed.
Gör på fritiden: Mitt livsprojekt är att få gården att blomstra så det är fruktansvärt mycket jobb både i snickeriet och den mekaniska verkstaden.
Om du får full lön i ett år utan att behöva arbeta – vad gör du då? Då fortsätter jag att bygga här. Egentligen har jag inte tid att yrkesarbeta.
Detta visste ni inte om mig: Jag har hoppat fallskärm sju gånger.
Detta glömmer jag aldrig: När jag bad Maria att gifta sig med mig och hon sa ja. Jag var inte helt säker på att få ett ja.
Jag är: Snäll, envis och gammeldags.
Vilket plagg dominerar i din garderob? Arbetsbyxor.
Vilken kändis skulle du vilja ta en fika med? Som världen ser ut just nu så skulle jag vilja fika med Donald Trump och fråga ”Hur tänkte du här”.
Vilket verktyg kan du inte vara utan? Skruvmejsel, kniv och hammare är helt omöjliga att vara utan.
I sitt snickeri sågar Mats till de brädor som ska användas till det nya pannrummet. Foto: Diana Larsson
Den gamla grållen som gått på granngården sedan den var ny står numera på Lurebygget. Foto: Diana Larsson
45 000 spik gick åt när granestickorna spikades upp. Foto: Diana Larsson
Den gamla grållen som gått på granngården sedan den var ny står numera på Lurebygget. Foto: Diana Larsson
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
