Sara och Svante har tagit över stafettpinnen

Av Joakim Ormsmarck

Lunchgästerna som passerar reagerar inte nämnvärt på intervjun. Kanske drar fotografen till sig mer blickar än huvudpersonerna. Så är inte heller Sara Karlsson och Svante Paulsson lika offentliga som pappa Erik kommit att bli. Frågan är om det kommer att förbli så när det nu är de som för arvet vidare.

I ett halvt sekel har Erik Paulsson satt sin prägel på Bjärehalvön och på många sätt varit den drivande kraften i att skapa det Båstad vi ser idag. En 2000-talets Ludvig Nobel för att dra en parallell till mannen som skapade det moderna Båstad i förra århundradets begynnelse. Tio månader har nu passerat sedan det blev offentligt att Erik lämnat över såväl aktierna som kontrollen över familjens maktbolag Backahill till barnen Svante Paulsson och Sara Karlsson.

Bjäre NU:s systermagasin Båstad Magazine fick en exklusiv intervju med syskonen som nu för arvet vidare.

Solen skiner över Norrviken. I den närliggande restaurangen ljuder sorlet av sommarglada besökare men här I Gröna rummet råder lugnet. Över en kopp kaffe börjar Svante och Sara berätta om hur det egentligen vara att växa upp med en pappa som såg affärer runt varje hörn och med ett frukostbord där affärer och projekt blandades med vardag och familjeliv.

– Vi brukar säga att vi vet inget annat än det här, inleder Svante. Vi har pratat affärer vid frukostbordet hemma på gården sedan vi var små och vi har varit med honom ute på olika grejer som han velat kolla in på helgerna. Det var inte så att vi körde direkt till hembygdsparken för att gunga utan att fanns alltid något stopp på vägen, han hade hela tiden en mission det var bara det att vi för det mesta inte visste exakt vad.

Foto: Anders Sällström

Sara nickar igenkännande med ett leende och säger:

– Farsan låg alltid fler steg framåt i tankarna och ville hinna med så mycket det bara var möjligt hela tiden. Vi har växt upp med företagandet, från början Peab, från det lilla som sedan växte snabbare och snabbare, så även om vi inte hela tiden varit operativa i bolagen har vi alltid på olika sätt varit delaktiga på olika sätt under resan. Även om vi testat våra vingar också.

Har det alltid varit självklart att ni ska ta över?

– Både och egentligen. Jag har aldrig känt någon press men någonstans har en tanke hela tiden funnits där att det är den vägen jag en dag ska gå, inleder Svante

– Han har alltid sagt att det är vi som avgör hur vi vill leva. Samtidigt har företagandet varit kul och hela tiden funnits där, vi har båda varit ute på andra grejer genom åren som man så ofta är men sedan hela tiden hittat hem igen till familjeföretaget, säger Sara.

Svante fyller i att det hela tiden är något som drar en tillbaka. Han är den av syskonen som varit ute mest och berättar att han idag värdesätter de åren han varit utanför såväl Bjäre som familjeföretaget väldigt mycket. Att det gett såväl distans som insikt i det fantastiska som Erik skapat och som syskonen nu vill förvalta och sätta sin prägel på.

– Egentligen tycker ingen av oss om ordet förvalta, det känns tråkigt och passivt. Samtidigt är det ju det vi gör, vi förvaltar det pappa skapat och fortsätter i samma anda fast på vårt sätt. Vårda arvet och ta det in i framtiden skulle man kunna säga.

Generationsskiften i familjeägda företag kan vara komplicerade.

Foto: Anders Sällström

Ofta finns en grundare som visserligen inser att det är dags att lämna över men som samtidigt vill vara med så länge det bara är möjligt. Sara berättar med ett litet skratt om hur Erik höjde pensionsåldern själv för de styrelser han satt i för att kunna vara kvar så länge som möjligt.

– Hade farsan inte blivit sjuk hade han aldrig gått i pension, säger hon.

– När Erik försvann var det inte en person utan snarare tre som plockades bort. Han hade en sådan otrolig kapacitet och trots att han kommit upp i åren var han hela tiden på språng framåt, flikar Svante in.

Även om det direkt talats om det offentligt är det heller ingen hemlighet att Erik för några år sedan drabbades av Alzheimers och därefter lämnade sina styrelseuppdrag och i förlängningen nu även ägandet. Ett generationsskifte som annars förmodligen pågått under lång tid gick nu snabbt och familjen fick hantera såväl sorgen över sjukdomen som det nya ansvaret.

–  Vi har hela tiden uttryckt det som att han lämnade med ålderns rätt och det stämmer verkligen, även om sjukdomen gjorde att allt gick snabbare, menar Sara. Allt det han hann med att skapa är egentligen helt otroligt.

Backahill är, vad finanstidningarna brukar kalla, familjens maktbolag. Här samlas såväl ägandet i totalt fem börsnoterade fastighetsbolag som den löpande verksamheten inom fastighets- och destinationsutveckling. Enligt de register som finns sitter Svante och Sara i 48 respektive 32 styrelser och då är de likväl i de flesta fall Backahills VD Lennart Mauritzson som representerar ägandet i de bolag Backahill har aktier i. Med andra ord, det är stora skor som ska fyllas.

– Vi tänker nog inte riktigt så, inleder Svante. Vi jobbar med de delar som vi brinner för mest och så omger vi oss med duktiga människor som kan sina områden. Man skulle kunna säga att vi strukturerat upp allt lite mer och det är en resa som pågår fortfarande. När pappa fanns där dagligen satt hans värderingar i ryggmärgen men det kunde också bli lite spretigt och nu gör vi på vårt sätt och arbetar nog lite mer strategiskt.

– Och sedan har vi Lennart som är klippan i de tyngre bolagen där vi har ägande och där det är viktigt att vi tar ansvar som huvudägare och samtidigt ser om våra intressen, allt det kan Lennart efter många år inom stora bolag, menar Sara.

Med ägande i bolag som Fabege, Wihlborgs och Catena är det stora pengar och ett stort ansvar. Båda syskonen har till och från representerat familjen i styrelserna men har idag överlämnat det till sin VD.

– Jag har suttit med i Wihlborgs i rätt många år och det är det är en jättebra skola, men det är inte min grej. Jag är ju ingen utbildad ekonom utan det överlämnar jag till Lennart som gör det fantastiskt bra, säger Sara.

Små orter som Båstad har oftast en stark man eller kvinna som får saker gjorda. Oftast är det kommunstyrelsens ordförande, kommunchefen eller den lokala sparbanken.

– På Bjärehalvön har de senaste femtio år på många sätt kommit att kretsa kring bröderna Mats och Erik Paulsson som genom sitt Peab skapade två familjeförmögenheter men också möjligheten att faktiskt göra skillnad på sin egen hemmaplan.

En drivkraft som Svante och Sara delar, viljan att göra skillnad.

– För mig är det bygden här som ligger mig varmast om hjärtat. Jag har alltid gillat det familjära och kände mig kanske aldrig riktigt hemma med Peab när det blev så stort. Men med Backahill får jag jobba med det som ligger oss nära, både i hjärtat och geografiskt, säger Sara.

– Det lokala ligger i företagets gener och det är ett arv som är helt naturligt att ta vidare, sedan blir det kanske på vårt sätt idag där vi skalar bort vissa delar, vi måste inte springa lika fort som han alltid gjort, säger Svante.

Fortfarande är det så att vissa investeringar görs mer med hjärtat, båda nämner Norrviken och Arenastaden i Ängelholm som sådana projekt där mycket handlar om att ge tillbaka till hembygden och de som lever här. Sara påpekar att det är möjligt tack vare de investeringar som gjorts tidigt i de börsnoterade fastighetsbolag vars vinster nu kan generera såväl nya arbetstillfällen som glädje på Bjäre och i Ängelholm.

–  Vi brinner båda två för projekt och det har vi med oss hemma från frukostbordet när vi var små tror jag. Att hitta en fastighet eller mark som går att utveckla och skapa något nytt, där är jag nog den som trivs bäst med det övergripande strategiska och Sara mer ner på detaljnivå och i genomförandet, funderar Svante.

Även generationsskiftet kom att gå snabbare än det var planerat upplever ingen av dem att de kastats in i något nytt. Tvärtom har de levt med bolaget och verksamheterna under hela sitt liv och steget till att ta över har inte varit så stort som det kan tänkas, även om de är tydliga med att det såklart varit tufft också. För att underlätta för nästa generationsskifte har ett arbete redan påbörjats. Sara berättar:

– Vi har haft några dagar då vi arbetar med dessa frågor och även lyfter in våra barn, både jag och Svante har passerat femtiostrecket och även om vi tänker vara med länge till känns det viktigt att förbereda för de som kommer efter, det känns väldigt bra att vi är där redan.

Farsan och hans bror var förutseende när de delade upp verksamheterna mellan familjerna för många år sedan och det har underlättat mycket idag, nu ser vi till att bygga Backahill på ett hållbart sätt för framtiden, avslutar Sara,

Avslutningsvis, många är de bjärebor som genom åren sett Erik Paulsson promenera genom hamnen på sommarmorgonen plockandes skräp från trottoaren.

Tar syskonen över även denna roll?

– Haha, det har vi nog redan gjort, skrattar Sara. Det ligger i generna att det är omöjligt att slappna av om vi ser ett glasspapper liggandes.

– Så är det verkligen, inflikar Svante. Man kanske kan tro att det är för syns skulle men det sitter verkligen inpräntat sedan barnsben och är helt naturligt för oss. Vi vill ju att det ska vara fint såklart, avslutar han.