Fössta tossdan i mass – en skånsk smålänning sågar tramset

Av Per Brolléus

KRÖNIKA Det kan tyckas gulligt att vi säger som vi säger och att det kan göras till en kommersiell succé med massipantåååta på denna ”nationaldag”. Men i grunden är det bara pinsamt.

Jag har faktiskt rätt att tycka så, rätt att skriva, rätt att rasa – för jag är en smålänning som föddes med (eller möjligen uppfostrades till) detta talfel. För det är inget annat än ett talfel. I svenskan finns det R. Dessa R ska höras. Men öppnar jag käften så är dessa R försvunna eller svalda eller glömda av nån obegriplig anledning.

Det gick så långt att jag under mina år på Sveriges Radio helt undvek att använda orden ORT, PORT, STÖRTA, MÖRT, VART, HÅRT, VÄRT, MÖRKA, VÄRKTABLETT och till exempel GUDBEVARS. Jag sa SAMHÄLLE, DÖRR, FÖLL, FISK och exempelvis ALVEDON istället.

Jag skäms. Att inte säga R:en är bedrövligt dåligt. Och att det nu blivit allmänt vedertaget att vi smålänningar (framförallt från Kronobergs län) firar den här dagen för att vi har sådan fin distans till vårt eget språk är bara skämmigt. Nej, vi borde tvingas gå till talpedagog redan i dagisåldern, vi borde ha ett extra ämne i skolan där man lär sig säga R så det hörs (inte höös). Kan du inte prata rent så ska man inte ens få sätta barn till världen – definitivt inte uppfostra dom.

En bräkande skåning, en skrävlande stockholmare, en käck värmlänning eller en trött norrlänning – alla uttalar i alla fall bokstaven R som man ska. Så sluta fira fössta tossdan i mass. Ät tåååta när ni vill, men inte den här dagen. Och om ni måste äta tåååta så låt det då för bövelen vara en med hallon (nej, inte jooodgubbar eller smööökräm).

Förresten. Massipantåååta är inte ens gott. Tack!

Per Brolléus - redaktör och smålänning