Krönika: Upp till Skellefteå AIK att svara

Av Roger Bengtsson

Allt det tålamod som vi förväntade skulle prägla Rögles semifinalserie mot Växjö visar sig nu i hela sin långrandiga prakt i SM-finalen mot Skellefteå.
Efter två finalmatcher har publiken bjudits på två mål. Men ett av dom har Rögles monsterbackyngling Lian Bichsel gjort och när SM-finalserien nu vänder mot nordvästra Skåne är mästardrabbningen lika på ett i matcher. Vinner Rögle BK sina hemmamatcher vinner man finalserien. Dit är det dock ännu långt är väl bäst att påpeka.

Rögle kom ut bra även i finalmatch 2 på måndagskvällen, men kunde inte omsätta det övertag man skaffade sig. Dom rena tydliga målchanserna var svåra att komma åt, avsluten vållade sällan Linus Söderström i hemmamålet några besvär. Skellefteå kunde så sakta äta sig in i matchen på klassiskt ”Byske-maner”. Hårt jobb och när inte spelet funkar kan man alltid trycka upp handskar i ansiktet, dra i tröjor och ta nacksving på valfri motspelare. I större delen av matchen höll sig Röglespelarna kalla i relation till de flesta provokationer, men ett par gånger rann det över. Och exakt där ligger Skellefteås chans i den här finalserien. Att få Rögle att bli ofokuserade på uppgiften, att istället ifrågasätta domaren och gå över gränsen i närkampsspelet.

Daniel Zaars tackling på SAIK-kaptenen Jonathan Pudas blev i avsaknad av gjorda mål det som kom att prägla eftersnacket av final nummer 2. Pudas brakade efter tacklingen in i sargen och utgick direkt från matchen. Hemmapubliken gjorde sitt för att få en femminutersutvisning på Zaar, precis som en hemmapublik ska, men utan gehör från domarduon. Domarna grubblade möjligen i efterhand på huruvida Zaars tackling ändå var över gränsen för helt plötsligt var det fri jakt på Rögles nr. 72. Jaktsäsongen pågick under återstoden av matchen. Men. En tolvtaggare är inget du fäller till vardags. Zaar själv såg obekymrat nöjd ut med segern.

Nu vänder finalserien mot Ängelholm och Catena Arena. Det blir därmed Röglepublikens uppgift att elda och bära sitt grön vita lag under två raka hemmamatcher. I den fjärde semifinalmatchen mot Växjö var publiken med och vände tillställningen till Rögles fördel. Något liknande kommer att krävas nu. Skellefteå är ett rasande skickligt och genuint lagbygge. Backduon med Lundberg och Salomonsson så nära en perfekt defensiv enhet det går att komma. Framåt vimlar det av offensiva hot.

Men det gör det i Rögle också. Kanske är det därför som finalserien så här långt präglats av två lag som är hänförande bekväma och trygga i egen zon och extremt trogna tränarnas taktiska modell i mittzon och att få ner farten på anfallande lag.

Rögles vinst på måndagskvällen var självfallet extremt viktig. Hade Skellefteå ryckt åt sig en 2-0-ledning hade det väntat en otroligt tuff och pressad fortsättning för RBK. Istället vet nu västerbottningarna att dom måste vinna en match i Ängelholm. Dom vet också att klubben förlorat sina senaste fyra SM-finaler och att laget spelat match i princip varannan dag sedan den 6 april.

Det har inte Rögle. Varken det ena eller det andra.

//Roger Bengtsson