Krampaktigt Rögle släckte inte några blinkande varningslampor

Av Roger Bengtsson

7 matcher på 16 dagar. SHL-lunken i november är här. Men för Rögle BK är de kommande dryga två veckorna allt annat än lunk. Klubben är vid ett tidigt vägskäl.

Den ena vägen leder mot övre halvan av tabellen och ett surrande om eventuell hemmaplansfördel i SM-semifinal. Vägen är villkorad med att laget hittar rätt i såväl grundspel som i special teams och med ett väsentligt högre poängsnitt än under de inledande 16 omgångarna.

Den andra vägen handlar om förankring i botten, ständig hetsjakt på poäng och dygnetrunt-bevakning av tabellens plats 11-14.

Ett första vägval gjordes på torsdagskvällen när SHL startade om efter landslagsuppehåll och Rögle ställdes mot 13.e-placerade, nykomlingen, HV 71. På pappret en tidig ”måste-match”.

Och att döma av hur Rögle kom ut efter nästan två veckors vila, återhämtning och taktikskruvande så blir det en nagelbitare av negativ karaktär framåt vårkanten. För de första 15 minuterna av matchen var Rögle riktigt dåliga. HV 71 ryckte åt sig en 2-0-ledning och alla de goda tendenser som fanns hos Rögle i sista matchen före uppehållet, bortavinsten mot Luleå, var försvunna. Helt borta. Rögle var små, det fysiska spelet, framför allt i egen zon var helt frånvarande, man hamnade på hälarna, defensiven var osynkad och svag.

För en betraktande lekman framstår det som en fullständig gåta hur ett lag på den här nivån kan prestera så undermåligt, givet de premisser som gällde inför matchen.

Nu sminkades lagets första undermåliga halva över av en bättre andra halvdel av matchen. Laget kom ikapp ett 2-4-underläge och kunde till sist vinna på straffar, 5-4. Det visar på karaktär, förmåga och kan möjligen ge lite mental styrka inför fortsättningen.

Men, det måste påpekas, HV 71 kommer inte att slåss om SM-guldet framåt våren. Jönköpingslaget uppvisar då och då samma bräckliga psyke som Rögle under långa stunder. Ett insläppt mål blir en tyngd i den mentala småländska krösamosburken som laget knappt orkar bära.

Foto BIldbyrån

Att Rögle till sist vann 2 poäng mot detta HV, berodde lika mycket på gästernas oförmåga och vacklande självtillit som på att Rögle ändå hittade lite fart, lite självförtroende och har en Rodrigo Abols. Två mål från letten innebar att Abols på egen hand tog ikapp gästernas ledning. Tillsammans med Linus Sandin och ett gäng ”ungtuppar” vid namn Oskar Pettersson, Sundsvik, Felix Nilsson och Simon Zether utgjorde Abols tillsammans med målvakten Petr Kvaca någon form av små utropstecken.

För faktum kvarstår. Rögle BK har många saker som ännu söker sitt slutliga svar. Simon Ryfors är en skugga av sin förmåga. Riley Sheen har inte nätat på ett år, Dennis Everberg har slutat vara en ”pain in the ass” framför offensiv kasse. På backsidan var Brandon Davidson tillbaka efter skadefrånvaro. Hans omvittnade fysiska tyngd och beslutsamhet i egen zon såg vi dock inte mycket av. Thomas Grégoire är en mental kollaps. Kanadensaren har så mycket ström i klubban att han utgör ett seriöst energialternativ till den kärnkraftsutbyggnad som Tidöpartierna aviserade på torsdagen.

Hur länge räcker tålamodet hos tränarstab och sportchef? Mot HV 71 satt Samuel Jonsson på läktaren. Rögleprodukten gick inte in på sju backar.

På lördag väntar nästa ”vägskälsmatch” på Rögles hackiga novemberresa. IK Oskarshamn på bortais. Är det ett genrep inför vårens negativa SHL-kval? Nej, säger alla Rögleälskare med emfas. Torsdagens hemmainsats mot HV 71 pekar inte tydligt mot varken ja eller nej. Men att resonemanget ens behöver föras, 17 omgångar in i årets SHL-säsong är ett kraftigt underbetyg till precis alla inblandade så här långt.