En underkänd grundserie av herrarna

Av Roger Bengtsson

Det var på dagen fyra år sen undertecknad tittade på en av de konstigaste ishockeymatcherna i mannaminne. Den 12.e mars 2020 hade pandemin nästlat sig in i samhällskroppen och tvingat fram en helt publiktom Catena Arena när Rögle ställdes mot Malmö i omgång 52 av det årets SHL. Känslan den gången var surrealistisk. Att man sen vande sig vid öde läktare, ekande tomma arenaparkeringar och ett Rögle som samtidigt presterade ”all time high” är en annan sak.

Därför ska man ödmjukt prisa att tingen återgått till en mer ordinär vardag.

Tyvärr gäller det också Rögle.

6310 åskådare fick stundtals Catena Arena att gunga så där som bara Rögles hemmapublik mäktar med. De förväntanspressade sitt älskade Rögle till en ny seger. Övertidsvinst 1-0 mot Modo gjorde att Rögle vann sex av säsongens åtta avslutande matcher. Rögle flyger nu vidare i ett så kallat ”play in” mot Timrå. Det är i skrivande stund en matchserie med okänd utgång.

Säsongens sista grundseriematch ger anledning att summera en synnerligen snurrig SHL-upplaga med rögleögon sett.

En spetsad trupp, en av SHL.s dyrare enligt folk med insyn, skulle föra upp Rögle i tabelltopp igen efter förra säsongens avvikande nionde plats och uttåg i kvartsfinal. Ni vet hur det gick med dom ambitionerna. Denna ”spetsade” trupp presterade långt ifrån det som stod på pappret. I december fick de ekonomiska hockeymotorerna bakom kulisserna nog av underprestation, krampaktiga prestationer och sladdande i tabellbotten. Bröderna Abbotts makalösa sejour i grön-vitt var till ända. Det beslutet framstår än idag som en i stunden lätt panikartad åtgärd, helt uppenbart utan en ”Plan B” för vad som skulle komma istället.

Assisterande tränaren, rögletrotjänaren Roger Hansson, fick plötsligt en disharmonisk, dysfunktionell och mentalt stukad trupp att ta hand om. När väl Hansson lyckats plantera ett fungerande försvarsspel i truppen fyllde så småningom offensiven på. Där Rögle nu står efter 52 omgångar så är det också på den högsta höjd man lyckats uppnå under hela säsongen. I rätt tid eftersom slutspelet är allt som räknas i SHL. I grevens tid då klubben under ganska lång tid var snubblande nära det skräckinjagande kvalstrecket neråt. Rögle hittade sig själva, defensiven, målet och glädjen medan HV 71 och Oskarshamn grävde sig allt djupare ner i den skyttegrav som garanterar att en av klubbarna ska åka till Dackehallen till hösten.

Denna formtopp hos Rögle kan dock inte dölja det uppenbara när man summerar grundserien. Klubbens prestation är inte godkänd. Ledande spelare har under allt för många månader varit fullständigt frånvarande i poängprotokollet. Att ställa ett lag på isen i landets högsta ishockeyserie utan något så fundamentalt som en fungerande defensiv är ett underbetyg till precis samtliga involverade. När spelidé, individuell skicklighet, skärpa och yrkesstolthet också saknas trots en rekorddyr spelartrupp måste precis alla i organisationen rannsaka sig själv och fundera på hur man förvaltat sin arbetstid. Kommunikationen inför SHL-starten med tal om SM-guld gav också onödigt hög mental fallhöjd när insatserna havererade under hösten. ”En jävla resa”, konstaterade tränare Roger Hansson direkt efter MoDo-matchen, när han ombads summera grundserien. Denna Hansson har fått utstå mycket skit under säsongen. Hansson bör snarare få ett rejält erkännande för att ha släpat detta gäng till ett slutspel. Absolut ingenting tydde på det i början på december, halvvägs in i grundserien. Metodiskt, envetet och målmedvetet har Roger Hansson fått årets Rögletrupp att börja tro, leverera och ha roligt.

Rögle må stå på säsongshögsta rent prestationsmässigt men är ännu en bra bit ifrån de höjder som spelartruppen, hockeyförutsättningarna och budgeten utlovar. Det finns mer att ta av samtidigt som hockeysäsongen börjar på riktigt. SM-slutspelet drar igång och vid sidan av det sneglar många på kvalspelet som fastslår vilken förening som degraderas till hockeyallsvenskan. Även denna gång utan att Rögle är en av de ångetspillerknaprande klubbarna. Till hösten startar Ängelholms hockeystoltheter sin tionde raka säsong i landets högsta serie. Det är fullständigt unikt i klubbens snart 100-åriga historia. Det visar också att Rögle på allvar etablerat sig på toppnivå i Sverige. Resan är imponerande, respektingivande och beundransvärd.

Men! Två raka niondeplatser i SHL trots rekordstor spelarbudget och dåligt verklighetsförankrat prat om SM-guld är ett järtecken om en potentiellt orolig framtid för Rögle BK. Ishockeygiganten Brynäs tog inte tillräcklig notis om en tydligt vikande tendens under många säsonger. Just nu krigar gästrikarna, med 13 SM-guld i prisskåpet, för att komma tillbaka till högsta ligan. Man kan också fråga MoDo om vad som händer när man går på myten om sig själv. ”Heart of hockey” fick leta länge efter en fungerande defibrillator.

När den här säsongen så småningom är över krävs ett rejält omtag på många ställen i Rögle BK. Spelartrupp, sport- och klubbledning måste analyseras och utvärderas. Förutsättningarna för att Rögle ska spela ytterligare tio säsonger i SHL finns definitivt. En SM-final så här långt. Det kan absolut bli fler. Men det kommer att kräva en del jobbiga, obekväma och ifrågasatta beslut. Finns det modet, den förmågan och dom nyporna i och kring Rögle BK?

Till sist: Mitt tabelltips inför SHL-säsongen kan nu utvärderas. Linköping på 14.e plats var en rejäl bom. Precis som tipset att HV 71 skulle hamna på 7.e plats. Låt oss hoppas att chefredaktören för denna skrift inte plockar fram mitt tips och jämför med utfallet. Då kan detta vara den sista hockeytext ni läser av mig i denna publikation.

Någorlunda ödmjukt.