Abbottarnas största kris ett faktum

Av Roger Bengtsson

Rögles hemmaförlust med 3-6 mot Skellefteå på torsdagskvällen innebär att bröderna Abbott, tränare Cam och sportchefen Chris, upplever sin största kris i ängelholmsklubben sen man flög in som klubbens frälsare hösten 2017. En förlust mot Skellefteå är ingen katastrof. Västerbottningarna besitter hög förmåga. Men det sätt som Rögle till sist förlorade matchen på, en spelmässig kollaps, borde få rätt många larm att ljuda hos de sportsligt ansvariga.

Att grundligt analysera inledningen för det Röglelag som nu avverkat 11 matcher av årets SHL-grundserie skulle kräva en avhandling modell större. Vad fansen och övriga hockeysverige fått se är ett lagbygge som i de bästa stunder till del lever upp till det man kan läsa på pappret. Det värsta är att dom stunderna varken är särskilt långvariga eller reguljärt återkommande. För i sina mindre bra stunder är årets Rögle något av en gåta. Framför allt defensivt. Ett lags defensiv bygger på samtliga fem spelare på isen. Men i egen zon ser Rögle i långa stunder obeslutsamt, för att inte säga virrigt och oorganiserat ut. I andra och tredje perioden i torsdagens match mot Skellefteå uppvisade Rögles försvarsspel så uppenbara och grundläggande brister att det måste framkalla stressutslag hos den ansvariga tränartrojkan.

När tränarstaben sedan dag ett av denna säsong dessutom kommunicerat ut att man i princip bara tränat på sin defensiv, så är det inte utan att man undrar.

Vad man kan konstatera så här långt är:

Att Chris Abbotts backvärvningar i stort sett floppat. Ludvig Claesson, ifjol i Växjö, håller anständig nivå.

Att övergången till ett mer ”styr-orienterat” försvarsspel i egen zon, med mycket täckning av skott och att skära av passningsvinklar istället för att jaga och böka puck ute vid sarg, så här långt uppvisar tydliga taktiska luckor.

Att Rögle inledningsvis i någon mån gått på myten om sig själv och sin egen förträfflighet. Men namn på en laguppställning vinner inga matcher, inte ens i hockey bockey-serien, halv tolv en fredagskväll. Jobbet måste göras. Grundligt och organiserat.

Att minst lika viktigt för att vinna hockeymatcher är den ”psykosociala” miljön i ett omklädningsrum, i en spelartrupp, i hockeyns vardag. Just nu finns stora frågetecken för hur gruppen mår och kommunicerar.

Att Rögles första period hemma mot Skellefteå tangerade säsongsbästa. Flyhänt, fantasirikt, kreativt, spetsigt framför mål.

Att Rögle sen under 40 återstående minuter kollapsade, sjönk ihop, antog allsvenska proportioner framför ögonen på 5758 åskådare.

Att tränare Cam Abbott på den efterföljande presskonferensen hade svårt att dölja sin furiösa ilska men också förvåning efter haveriet. Tränartvillingen talade om bristande ödmjukhet efter 3-0-ledningen efter första 20 minuterna. Men på frågan vad som behöver göras blev han svaret skyldig.

Rögle parkerar på undre halvan av SHL-tabellen. Än så länge är det ingen överhängande kris. Tabellmässigt. Men detta lagbygge i grönt och vitt behöver hitta en formel för att få ut den förmåga som man i korta stunder visar att man besitter. På lördag väntar Timrå. Hemma. Fram till torsdagskvällen var Catena Arena en ointaglig borg för detta Rögle.

Så icke längre.